Kommentar

Öppningen är minst sagt konstig och säger nåt om Åsa Linderborgs syn på svensk rättsäkerhet som jag hoppas hon egentligen inte menar:

”Så har Dagens Nyheter fått som de vill.”

Apropå att Tingsrätten dömt Jean-Claude Arnault för våldtäkt.

Och sen säger hon fler tveksamheter och rena dumheter:

”Den feromonstinna miljön i Forums kulisser är också vad man enligt gammaldags romantik förväntar sig av litteraturlivet. Det har också varit min egen, krasst ointresserade inställning: Jag struntar väl i Forum, jag är aldrig där och är inte som dem.”

Typ, skyll er själva? Eller nästan i alla fall.

Och:

”Ytterligare ett skäl är åratal av klibb mellan Forum och framför allt Expressens och Dagens Nyheters kultursidor.”

Men mer konkret än så blir hon inte – av vad kan detta klibb bestå? Annat än att de ofta hyllat programverksamheten, och den var det ju faktiskt inget fel på, alltså jag menar då det som skedde på scen. Den var högkvalitativ.

Fånigt och dumt; en nedsmetning helt utan substans.

Det sagt. Senare i texten gör en mycket modig analys och skriver nästan det jag (retoriskt) bad nån om att skriva. Dock vågar hon inte gå hela vägen, kanske skulle det bli för spekulativt för en sån stor publikation som Aftonbladet (som om det nånsin stoppat dem tidigare ;). Vad vet jag. Hursomhelst, Linderborg skriver bland annat:

”I den här historien finns ytterligare en relation värd att fundera över ur ett Metoo-perspektiv; den som målsäganden har med sin förtrogna väninna, som är poet.

Väninnan är god vän med Arnault och pockar på att målsäganden också fortsatt ska vara det. Hon känner väl till våldtäkten men ber ändå enträget att målsäganden genom en middag ska normalisera bekantskapen med Arnault. Trots att hon vet att ytterligare en natt slutade med katastrof, vädjar väninnan att alla tre ska ses i Paris. Allt detta för att väninnan, om man ska tro målsäganden, inte ska få sina chanser som författare grusade.”

Och:

”Jean-Claude Arnault har lajat färdigt och det var inte en dag för tidigt. Men även han förtjänar en rättvis sammanfattning. Det är många kvinnor som tycker om honom och känner tacksamhet över hans generositet. Det är också många som har utnyttjat hans kåthet och kalkylerat med att få ta del av vänkretsen. Men det är också många som, bryskt eller vänligt, nobbat honom.”

Vilket, vid sidan av att han faktiskt är en dömd våldtäktsman, är sant och går att läsa  svart på vitt i förundersökningen. Dessutom vet jag sen diskussioner på Facebook att det finns kvinnor i kulturvärlden som gillar honom och är hans vän, trots alla anklagelser.

Vänkretsen i citatet ska inte minst ses som frun Katarina Frostenson, vilket jag påpekade i min text. I de kretsarna anses hon som den största nu levande svenska poeten och som ung, kvinnlig, poet kan det vara så att hon utövar en väldigt stor dragningskraft, som en drottninglik figur man vill vara nära. det har han alltså utnyttjat, men även exempelvis målsägandes kompis, som själv hållit sig undan (hon berättar i sitt förhör att hon brukade låsa dörren då hon bodde i Svenska Akademiens lägenhet med Arnault) men alltså varit medveten om vilken sorts man Arnault är.