De här dagarna ägs av kråkor.
Kråkdagar, då ett grått majestät vakar över det liv som tvingats bort.
Det är isande skrik över karga nejder, ord som faller döda till marken.
Tomma, irrande blickar som gett upp hoppet om ett värmande leende.
För varje hånfullt krax bryts ännu ett vänskapsband.
Kråkan spatserar, lömsk och stolt, som segerherre över just ingenting.
Manier och poesi 