Novemberbön, audio

Mina vackra ögon, audio

Apophänie, audio

Kornsnö, audio

Lördagsmorgon

Finns det något bättre än lördagsmorgnar i sena oktober? Man kan sova länge för att det är mörkare, alla andra är också tröttare så gatorna är tysta, det är kallt i rummet så man stannar gärna kvar i sängen, under filten. Barnen sover också längre. Läsa i sängen är också en bra sak man kan göra för att förlänga uppstigandet. Sent omsider läser jag Knausgård, mest för att Therese Bohman hyllat honom, men det tar inte, den där magin som hon och andra talat om infinner sig aldrig. Språket i första delen av Min kamp är det inget speciellt med, det är inte dåligt, men heller inte något som suger mig in. Dialogerna är direkt dåliga i passager och relationen till fadern skildras tillrättlagt, på ett sätt som stör det biografiska; det är som om han bygger upp honom på ett planerat vis, styr hur vi ska närma oss honom, dessutom yttrar han saker om fadern som vi som läsare inte har en chans att ta ställning till, kort sagt det är dålig fiktion (hittills). Kanske tar det sig? Dessutom tycker jag att själva Karl Ove är en ovanligt trist figur som inte väcker min nyfikenhet, och när det förhåller sig så blir det givetvis svårt att hitta viljan att fortsätta läsa. Det essäistiska, som Knausgård alltid beröms för, är jag heller inte imponerad av. I första början gör han en fullständigt självklar utläggning om döden, som har samma djup som en ogrävd grav. På tal om gravar, att läsa dödgrävarmonologen i Hamlet är något helt annat. Är det så här han byggt sin berömmelse, Knausgård, genom att vara soffilosof, yttra självklarheter på ett halvvackert sätt? Har han verkligen något att lära ut? Fortsättning följer kanske.

Fikarast

Dagens första arbetspass avklarat, nu en kaffe och sedan dags igen. Läste nyss att Pär Hanssons Kajak nominerats till SR:s Lyrikpris 2016 och det samt att jag talade med honom häromdagen fick mig att beställa ett exemplar. Ser jag fram emot att läsa. Beställde även Lasse Söderbergs svenska introduktion (får man nästan kalla det) till Yves Bonnefoy: Språket, stenarna. Dikter i urval från ett flertal av hans diktsamlingar. Här på fiket spelar de Dylan. Just nu Lay lady lay, den är faktiskt ganska dålig. Usel text, platt och fånig.

Växtsorg, djursång har släppts

Nu har min debutdiktsamling Växtsorg, djursång släppts officiellt. Den ges ut av det lilla fina förlaget Black Island Books som huserar i Luleå.

I måndags kväll läste jag upp ur den i Författarförbundets lokaler i Stockholm inför en väldigt kvalificerad och trevlig publik. Stämningen var intim och det var extra roligt att se så många poeter där. Johan Jönsson (som verkade väldigt sympatisk), Anna Hallberg (lite tipsy men med mycket att berätta), Pär Hansson (var väldigt sympatisk), bäste Jonas Gren och den alltid undefundige Per Klingberg. Sedan var där också en drös med författare, bla. Selene Hellström som kommer med en ny roman på Lejd i vinter.

Övriga som läste var Eva Ström, Peo Rask, Stefan Foconi och Sofia Roberg, alla med sina distinkta röster, vilket gav en fin mångfald.

Såhär beskrivs diktsamlingen av förlaget:

I Sverige har det mystiska inom poesin tigit still sedan modernismens död, kanske med undantag av Ann Jäderlunds diktning. Gunnar Strandbergs diktsamling Växtsorg, djursång försöker presentera det oförklarliga som gömmer sig precis bakom realitetens tunna skal med en elegisk och existentiell vidöppen röst, och tar avstamp i människans plågsamma förvandlingar och den förunderliga kärleken.

Kan köpas via Bokus. Observera: begränsat antal!

http://www.bokus.com/bok/9789186115937/vaxtsorg-djursang/