Svält och svull

Att uprätthålla 5:2-diet på ett ställe med all-inclusive (i sanning djävulens påfund) kan nog närma sig att sitta på puben 2 kvällar i veckan som alkoholist utan att dricka för att de andra 5 kröka sig medvetslös. Pendlar mellan avgrundsdjupt äckel över hur FOLK vräker i sig och ett dregel som lämnar spår på det gråvita stengolvet, samt ett bottenlöst svullande. Idag är det 2, inte 5, och när jag nyss skulle jag krama Bo godnatt räckte han fram något kubiskt och brunsvart mot min mun. Är det en chokladpralin? sa jag och led, Nej, en lavasten svarade han och skrattade. Den enda bok jag kan minnas att jag läst är Svält av Hamsun, det går runt i huvudet. Nu återstår endast sömnen, min räddare, innan jag kan äta så jag spricker.

Journal

Ser ut att bli en ovanligt fin nyårsdag, här i Stockholm på Gärdet är himlen i ljust blå med några tunna molnslöjor som sakta drar österut. Från där jag sitter ser jag solen lysa upp den gamla gasklockan i Hjorthagen, eller Norra djurgårdsstaden som det ju nu heter. Hela familjen är sjuk, jag var med Vilhelm hos husläkarjouren på Sabbatsberg i går eftermiddag för en spräckt trumhinna. Vi har det ganska bra ändå mellan hostningar och öronvärk, och Vilhelm är bättre efter antibiotika. Nyårssupén blev inte storslagen, en av oss låg till sängs, men vi hann pilla i oss lite hummer, rökta räkor och oxfilé innan Bo kraschade och behövde sova. Klockan 21.30 sov vi hela bunten och som tur var hade inga grannar fest. Vad ska vi vänta oss av 2017? Det vill jag verkligen inte avtvingas en åsikt om, att ens försöka svara på den frågan vittnar om både dumhet och ett alltför uppblåst ego. Faktum är att jag önskar färre tvärsäkra åsikter överhuvudtaget och oändligt mycket mer självständigt sökande av fakta. Och en gnutta ödmjukhet och vanligt hyfs. Amen och Gott Nytt År.

Tillfällesdikt

Vinden kan svepa
sveper
över Gärdet, det torra
gräset rasslar, väser
suset jagar över fältet
byxtyget slår som ett segel i vindöga
det viner runt huvudet,
knakar i askens grenar
björken, den niger
grantoppen vajar
kajorna skränar från skyn
skorna klafsar i stigen
från hagtornsbusken larmar en koltrast
en koltrast, mot det grå, mot det bruna, det blekgula
och så himlen, dess enorma massor
som omfördelas, som drar och trycker längs skorpan,
berggrund, jord och skog,
sjöar och vattendrag, hav
och det döda vi skapat
där uppstår tjutet, stigande, sjunkande, ihållande
outhärdligt
vinden vill blåsa rent hus
men vi låter inget slippa in
i oss, för vad förmår väl
en himmel
vi knappt förnimmer?

Novemberbön, audio

Mina vackra ögon, audio

Apophänie, audio

Kornsnö, audio