Dikt

Dina ord
rullade över mig som de lugna bränningarna
den där natten vi sov på stranden utanför Cadiz.

Och ska det bli såhär nu? Ännu en rauk
ännu en värld som måste falla darra
fick du mig

De flesta orden du sagt
brinner nu och jag ser

hur vi stiger i den kalla luften
bara flagor som snart svalnar

och regnar ner
löses upp.

Tänka fritt eller klart?

Just i våra dagar tror jag de flesta av oss skulle behöva träna på att tänka en tanke till sitt slut innan nästa grej i alla de flöden vi tar del av sköljer iväg oss åt ett annat håll. Det gäller nog för våra folkvalda politiker också. Tålmodigt fokus är det underskott på, men det är förstås svårt, inte minst eftersom det kräver att man bestämmer sig för vad som är viktigast för en själv och vågar hålla fast vid det även då annat pockar på uppmärksamhet eller utmanar ens övertygelse. Risken med att flyta fritt i tanken har aldrig varit större.

Journal

Det är hisnande att läsa Lars Ahlins Natt i marknadstältet; en oerhörd rörelse mellan klurig och klämkäck pilnersfilmsintrig till bråddjup visdom av det slaget att en mening kan äta upp dig för resten av kvällen, och att den meningen följs av fem, tio, femton minst lika oerhörda.

Vi är på landet, i skärgården, det har regnat, det har regnat en hel del de senaste dagarna. Men det är behagligt och bromsar ner livet. Inregnad; då tar livet andra vägar, bra vägar, nya vägar. Inte bara växterna gror och frodas, utan det som är på tillväxt i en själv. Regnet hindrar dig rent kroppsligt, och det är gott.

Min vän som driver grillen i Vinterhamn, en äldre kvinna med rötter från Anatolien, klagar dock – det går trögt den här sommaren – och jag vet att det inte bara är affärerna som får henne att beklaga sig, utan att hon tycker det är tråkigt att inte ha kunder att prata med, för hon är social och har huvudet på skaft. Jag lovar att komma snart åter.

Upptäcker fortfarande Facebook efter att ha givit upp ett långvarigt principiellt motstånd. Att ge sig, ibland är det precis vad man behöver göra. Mer och mer vet jag det. På ett existensiellt plan, på ett speciellt vis, är det ytterst fruktbart att göra just det, ge upp, ge sig.

Dagsvers

Klippan, mossan
regnet strilar
ljumt i luften.

Hud mot gräset,
ormbunke, droppar –
smeker, svala ränder
på vadens hud.

Ekorren ränner över berget
sädesärlan vippar över berget
gråtruten sveper över berget,

ljudlös glider skuggan
över ekorren över ormbunken över mossan

över berget.

Kylan i luften
solens värme strålar än
ur berget.

Ny post proto-modern självhjälpsbok

Titel: Hjälp! Jag var ett är.

Stenen

Det är en konst att titta på en sten
och inte se sig själv.

Stenen ser inte bara in i dig.

Men det är också en konst
att förvandla stenen i dig
till en blåklocka som klämtar.

Har jag sagt…

… att jag har en extremt begåvad fru?

Master dyer, typ.