Skymning och gryning har kommit åter och jag hade glömt hur mycket jag älskar dem. På det stora hela en bra dag. Kanske lite hektisk. Men även den välbalanserad, precis som natt och dag.
Publicerat i Uncategorized
Med hund slipper man tvätta ansiktet och blir allt som oftast rejält uppfriskad av en våt och len tunga i örongångarna klockan halv sju på söndagsmorgonen. Alltid något. Men när man väl ragglat ut är det inte så tokigt. Den tidiga söndagsmorgonen är en närmast helig stund i det att nästan alla sover i staden, både gamlingar och partyprinsessor, och det är så tyst det kan bli. Det är en tid då det går att höra fågelkvittrets alla nyanser, spana på arbetande ekorrar och se solen sakta masa sig över taknockarna. Kort sagt, hemkommen är man på gott humör. Och hunden också, som fått pissa, sniffa och slicka och smaka på allehanda onämnbara snuskigheter. Kaffet är sen kronan på verket, och vill man också få sig ett gott skratt finns det alltid en tokrolig kolumn eller krönika av en gravallvarlig svensk kulturchef att läsa.
Publicerat i Uncategorized
Åter en natt med märkliga, våldsamma drömmar. Mitt förhållande till hämnd är tyvärr stört fast det gått tjugosju år sedan det där fruktansvärda hände. I drömmarna vill jag ge igen för minsta lilla oförrätt och det helt utan proportioner. En man kritiserar mig i kassan på Coop; jag bränner ner hans lägenhet. Hämndlystnad är ett vidrigt tillstånd att befinna sig i; det karvar sakta ur ens själ, och jag är bara så evinnerligt trött på att tampas med den här sortens brinnande känslor, för jag vet att det sakta men säkert gör slut på mig. I antikens Grekland talade man om erinyer, hämndgudinnorna, hos oss benämnda furierna, vilket var romarnas namn på dem. Tre till antalet, ofta illustrerade med vingar, jagade de gärningsmän, mördare och banditer, för att hämnas. Och kanske är det så att brottslingarna också jagas av demoner, men jag undrar ibland om furierna inte också slår sina klor i oss offer, och hetsar oss till att vilja hämnd, skriker i oss att jaga efter och förgöra våra vedersakare, trots att allt vi vill bara är att glömma alltihop och leva våra liv i fred och harmoni. Detta tema i mänsklighetens historia, hämnden, är uråldrigt, och om djävulen någonsin funnits och skapat något är det den. Detta leder oss också till den stora tanken i kristendomen, sagt av mig som inte är troende, att vända andra kinden till och sätta stopp för hämndens destruktiva härjningar. Utan frånvaro av hämndspiraler i kulturen, ingen civilisation som vi känner den idag.
Publicerat i Uncategorized
Brittiska The Independent ger en NOLLA (typ) i betyg till Kayne Wests album Donda och en FYRA (typ) till ABBAs två nya låtar.
Jag tror att jag vet exakt vad det betyder att man bör lyssna på.
Publicerat i Uncategorized
Hemkomsten. Så trött på en massa skit. Här finns jag nu. Och här säger jag precis vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Inget annat känns viktigt nu. Svensk litteratur är något jag önskar att jag aldrig engagerat mig i ibland. Idag är en sådan dag. För det känns så smått, allting. En liten, liten plats överfull med självuppblåsta egon som i bästa fall kan kallas medelmåttor. Well. De kan ta det lilla som finns och fortsätta bita varandra i strupen. Jag flyttar ut. Jag flyttar hit.
Publicerat i Uncategorized
Stapplande, ett liv
klapprande skedar mot stenen
Ögonen vitnar under tiden det tar ett löv att falla
Rådjur som flyr
är vi, flygande viljor
Bort, det med
begären bara flyter förbi
Vi är födda lögnare
Och samtidigt som vi sträcker oss
efter en sak vill vi ha en annan
Publicerat i Dikter
Det vävs
Varje minut
Grå, kletiga trådar
Ett nystan runt mej
Och jag är så varm, så rädd
Håller mig stilla, väntar
På nåt hemskt, det måste hända nu
Slagen låter och jag tror de ska dö ut
Men där finns en puls, en rytm?
Hur kan det ens ske? Det får inte ske
Men därinne, det pumpas
I en takt som påminner om spansk smörpop
Det skuttar i bröstet, det spritter i lemmarna
Och mina ögon snurrar som två discokulor
Som ett levande skelett fast med kött?
Kommer jag upp på benen och river av ett par danssteg
Publicerat i Bön, Dikter, Existensen
Dagligen omyndigförklarandet av andra mänskor. Dagligen indignationen, av den sort som får näsvingarna att skälva och rösten att stockas. Dagligen poserandet framför levandet. Nån måste sträckas upp, nån har syndat, och domen skall förkunnas genom en svavelosande live-sändning på Instagram. Jag blir matt, jag blir trött, jag vill inte se det gräsliga skådespelet en sekund till.
Publicerat i Förnumstigheter
Känslan skulle vara ömsesidig,
det trodde jag du förstod,
som rötterna sveps in
av den trånande svampen
Och jag trodde det fanns
en plats för mig vid bordet
där jag kunde dricka
det vilda djurets tårar
Men saninngen var den
att ingen av oss visste
att daggen, som hänger
likt bubblor av tid,
uppstod på grund av kylan
Publicerat i Dikter
