Har jag sagt…

… att jag har en extremt begåvad fru?

Master dyer, typ.

Dagboksklotter

Igår fick jag ett brev.

Om ett brev kan ha ett ansikte
hade detta två.

(Ett janusansikte låter knasigt
egentligen och  dess nutida
betydelse ger jag inte mycket för.)

Ett log mot mig,
det var vackert,
men tyst.

Det andra ansiktet sa
mina ord bara låtsades vara ord de är inte
ord.

(Och därför hade hon inte hört ett ord av det jag sagt.)

Du tror att du är en mänska
du ser måhända ut
som en mänska

består av kött, ben, blod och annat
mänskligt material,

men du är ingen mänska
sa hon, det är en villfarelse,
du bara låtsas.

Om mina ord, som inte var ord,
sa hon många fler ord.

Och när jag läst klart förstod jag
att jag är en kackerlacka
som hon vill utrota.

Två dikter i Floret

Den nya och pigga tidskriften Floret publicerar idag två dikter av mig. Båda eventuellt med sk. ekopoetisk touch, inbillar jag mig efter en mejlväxling med Florets litteraturredaktör Sofia Roberg som skriver en uppsats om ekopoetik i svensk samtidslyrik.

Vad vet jag?

Kanske är Madelaine Levy, före detta chefredaktör på modeblaskan Bon, före detta popskribent för Pop, helt rätt val som ny litteraturredaktör för Sveriges näst största morgontidning SvD med ambitioner att vara lite vassare och djupare än sin konkurrent när det kommer till kritik? Vem vet, kanske har hon under alla sina år i mode- och nöjesredaktioner närt en hemlig litterär passion, slukat avancerad amerikansk konceptpoesi av Rosmarie Waldrop likväl som Plutarkos och Anne Carson? Kanske har hon om nätterna skrivit essäer om Prousts liv i sängen och om Bolaños litterära mod? Om hur ecopoetics fötts ur en gammal fin amerikansk tradition där både Walt Whitman och Robinson Jeffers inte kan räknas bort? Kanske det. Eller kanske inte. Hursomhaver, nu blir det upp till bevis. Men å andra sidan, SvD har ju redan lämnat över ett av kritikernas grunduppdrag, att göra ett urval, till läsarna så kanske är det symptomatiskt att man då endast behöver en journalistisk byråkrat som vet hur en deadline ska hållas?

Stärkande…

… som ett dopp i en isvak är det att snart fylla fyrtio (alltså vara gammal i denna kultur) och vara summan av nästan alla etiketter och kategorier (man, vit, pappa, hetero, gammal, medelklass, innerstadsbo, bilägare, köttätare, ej vänster – ni hör ju) som är kopplade till kollektiv skuld av dem identitetshetsare som delvis har ordet inom kultursfären.

Vill du då verka inom exempelvis litteraturen måste du vara 100 gånger bättre än alla som är ”rätt” (negationen av det identitetshetsarna tycker definierar mig) och det är om inte annat uppbyggligt.

PISAs matematiktest ett skämt

Lite lojt har jag följt debatten om skolan. Vad gäller exempelvis PISA finns motstridiga uppgifter. Jag gjorde deras prov i matematik. Har väldigt lite med matematik att göra kan jag konstatera. Mer: Läskunskap, ett uns problemlösning, ett uns applicerad fysik av rudimentärt slag. Du klarar dig på simpel aritmetik: +, -, /, * där alla resultat blir fina naturliga tal (dvs. heltal).

Algebra? Abstrakt tänkande? Nej. Vilket skämt.

Prova själv.

Ständig övertro

Förnuftet har väl aldrig segrat?

Och ändå tror man att det ska göra det, gång efter annan.