Bodstädning

Som ni ser var det inte en dag för tidigt…

Ni måste sluta…

… skriva saker som:

En bättre kväll/[middag/lunch/whatever]

Det är sen gammalt.

Sommaren/[nåt annat ni gillar] ändå.

Myz.

Mums.

Allihopa. Rakt av. Det låter förfärligt. Som nåt slags urbant medelklassjoller.

Puss

Midsommardagen

Har ni tänkt på att midsommardagen är nyårsdagens ljusa och glada tvilling?

Själv låg jag kvar i sängen till klockan halv nio och lyssnade på vindens sus och fåglarnas kvitter.

Vi har massor av mat och dryck sen igår, gräset är klippt och strandkanten trimmad. Studsmattan sopad. Det är städat och iordningställt.

Top of the morning to ya!

Jag väntar på att M ska ha läst klart mitt sci-fi manus så jag behöver inte redigera text.

Nej, idag behöver jag inte göra nånting, och till skillnad från nyårsdagen känner jag hur läpparna dras upp i ett litet spontant och förnöjt leende hela tiden.

Xoxo,

Gunnar

Gunnar Castorp

Ikväll inser jag fullt ut hur avundsjuk jag är på Hans Castorp i Bergtagen.

Jag skulle trivas utmärkt på ett schweiziskt sanatorium. Nån riking borde lägga in mig genast.

Tränar på sanatorielooken.

Jag lovar att inte göra ett endaste hederligt handtag efter det. Bara ligga utslagen på en schäslong och läsa dubiösa romaner och obskyr poesi. Vila nerverna.

Xoxo,

Gunnar

19.06.19

Finns det nåt bättre än kvällsdop med sina söner än molnig sommarkväll i juni?

Och sen att dricka en kall fransk cider och titta – lyssna – klart på Scorceses härliga Rolling Thunder Revue: A Bob Dylan Story?

Bästa rollen gör Bette Midlers man Martin von Haselberg som den osympatiska filmaren van Dorp som pissar på Dylan och hans entourage. Skrattade så att jag grät. Underbart.

Trodde förresten att jag hade skrivit en stark text men det visade sig återigen att min förmåga att bedöma sånt är begränsad. Men just den texten var osedvanligt skön att få ur sig så bra ändå. Kanske lägger upp den här vad det lider. Kallar den Ett trolls bekännelse.

Mer tid till annat

Mitt lilla experiment med Facebook har fallit väl ut.

Efter att ha tagit bort allt annat än vänner – nyhetssidor etc. – ser jag oftast ingenting alls när jag loggar in, utan uppmanas endast att lägga till vänner.

A fucking bless.

En lisa för själen. Det är tomt!

Not likeable

Vissa människor bara har det: En förmåga att få folk att gilla dem.

Många populära författare, exempelvis, lyckas med hjälp av ett varmt och personligt tilltal att få läsare att läsa vidare trots att språket kanske inte är bäst eller storyn inte är helt vattentät. Det finns en person där bakom som man finner djupt sympatisk.

Dessa författare kan skriva banaliteter på Instagram stories eller ambitiösa romaner och i båda formaten håller de läsaren fast för att de är så lätta att tycka om. Man vill vara med dem. Hänga med dem i deras fantasier och funderingar.

Sen finns det andra sorter. Som jag. Och jag har insett att jag tvärtom är mycket svår att tycka om. De flesta gillar inte det jag skriver och mig gillar de absolut inte. Det är nåt med min personlighet, den verkar vara djupt störd för de flesta, tror jag, man undrar vad jag är för djävel egentligen?

På sätt och vis är det lustigt. För innerst inne är jag en rätt snäll man. Men kanske bär jag på en ondska, eller kanske ett elakt stråk som det heter på svengelska, som stöter bort folk. Eller kanske bara ett mörker som skrämmer och hotar att svälja dem som råkar ta sig en för nära titt?

Eller så är jag bara ännu en i raden grå och menlösa medelmåttor som inte har mer att erbjuda än en ganska logisk hjärna som kan räta ut vissa frågetecken, men i annars bara är en i en gigantisk massa av nobodies.