Promenad längs den frysta stranden,
där du för länge sen värmdes av sanden
Nu är det kväll, vinter och stjärnklart
det lätta ljusblå knappt förnimbart
En enkel melodi, en spröd stämma
är just den här kvällen ditt enda hemma
Att leva här, med er, med sorgen och vreden
tårarna spillda på den ofruktbara, själsliga heden
Med en ständig längtan till det svarta, lena
som lovar att lösa smärtan, rena
Det klyver mig i två, den ena stirrar ständigt bakåt,
den andra vill aldrig sluta gå
Manier och poesi 