Kärleksdikt – skiss

Längs din strandlinje doftar det solvarm tallbark
och de mjuka, gröna vågorna rullar in, sköljer över ditt ryggslut,
där du ligger och tecknar på en bädd av sjögräs, kalksten

Där jag bor skiner blåklockorna av formernas magi
med kalkarna fyllda av viskningar om framtida äventyr
vilka ljuder som en spröd melodi över fjärden

Men trots att vi är åtskilda, möts våra andetag ute till havs,
där skapar de en virvel av skum och ur dess tomma centrum
växer spröda skuggor av kärlek som sakta stiger mot solen

Kommentarer inaktiverade.