Upplösningen

Röda moln, ringlande

Ansikten med tomma ögon

Stela leenden, ord som fryser innan de formerats, regnar ner, sand i luften

Grönt vatten, stilla, grumligt

Ett stim skuggor som glider tyst, väjer för min blick, svänger undan när jag närmar mig

Metalliskt skratt, lukt av bensin och händer som bränner bort ditt leende

Och jag måste lösas upp, ta ny form, ta en annan sida av mig själv, jag gör som vanligt – fortsätter att gå min väg

Inget kan nå mig, inget kan stoppa mig, inget kan rädda mig, inget kan inget

Jag är klar, genom mig kan du se allt du drömt om