Jag skrev en dikt
Eller ord, eller stora ord
Med små bokstäver
Pappret var entropiskt
Det är nu ett ord
Och knögglade ihop sig själv
Pappersbollen kunde ha varit en sol
Möjligen för en ung och lovande poet
Den brann inte som en sol
Knappt alls knappt nån aska,
Det förödmjukade mig
Jag kunde säga jag var ett offer
Mina ord en offergåva
Fast jag inte ens minns dem
Var de mina barn, som jag uppfostrade
Riktigt illa, små skitungar, sa jag
De sa ingenting,
Fast de var ord, så helt rätt att bränna dem
Framför allt: ingen kan läsa den sortens ord
Som förändras så fort man ser dem
Manier och poesi 