Category Archives: Uncategorized

Jag läser Sveas son på min fantastiska läsplatta

Min läsplatta är en fantastisk liten sak som jag proppar full med böcker inför semestern. Just denna modell är även vattentålig så den hänger även med till stranden.

Läsupplevelsen är i en helt annan klass än iPad pga den matta skärmen och batteriet räcker en evighet. Dessutom går det att hitta de flesta klassiker helt gratis på nötet i ePub-format.

Ok, slut på reklammeddelandet, och till texten jag just nu läser på den: Sveas son av Lena Andersson.

Har inte kommit halvvägs och börjar tappa hoppet lite: det är skrivet för mycket av Lena Andersson kulturskribenten och för lite av Lena Andersson romanförfattaren; det berör inte och det märks att författaren skriver utifrån en egen övertygelse och en fast, cementerad, tolkning av Sveriges kulturhistoria. Det blir stelt och lite trist, tyvärr.

Att vara eller inte vara en maskin…

Läser bästsäljaren To Be a Machine av Mark O’Connell.

Välskriven, rolig, bildande och tankeväckande.

Vilket är värst: att uppleva sig fängslad i sin köttkropp (av naturen) eller att vara endast information/kod körd på en annan hårdvaruplattform (än hjärnan, köttdatorn) och därmed en slav under teknologin?

Och är det teoretiskt möjligt eller inte att skilja medvetandet (mind) från hjärnan (matter)? Är medvetandet endast en algoritm?

Som ni hör är det en bok för alla oss nyfikna typer.

Softa på landet

Man ska softa på landet. Man är alltså en inbillningssjuk idiot som aldrig lär sig.

För pojken vill hoppa studsmatta och den måste monteras för säsongen. Det tar tre timmar. Sen är det lunch som ska lagas.

När pojken hoppar tycker man ändå att gräset är lite högt. Nej, mycket högt. Vi kommer få fästingar. Men först passar man på att diska.

Gräsklipparen, just ja, suga ut oljan, byta kniven, dra av oljefiltret, nytt oljefilter. Olja. Sen klippa. Det tar en timme och då har pojken hoppat i två. Så då ska vi fika.

Men har vi middag? Pojken vill gärna ha lördagsgodis. Vi åker till affären. Och hem.

Ska vi kanske äta snart?

Ja. Vi ska väl det. Upp ur soffan!

Typ Walden

Har sett exakt noll (0) människor sen jag kom till Fårö igår. Inte ens nån på håll. Såg en bil imorse. På promenaden stötte jag på en massa sjöfågel som levde rövare och ett stackars träd som håller på och tryckas ut i havet. Älskar det där trädet fö. Fotar det varje gång jag är här och för varje gång har havet tuggat i sig lite mer av svallkanten trädet oturligt nog slagit rot i. Ett mycket poetiskt träd mao. Nu ska jag till ICA och det känns som en social happening.

Björn Ranelid i SvD

Sitter och väntar på färjan till Gotland. Läser vad Ranelid skriver i SvD inför världsbokdagen imorgon 23 april.

Om man kan låta Björn vara Björn, som det heter nuförtiden, kanske mest i början, växer en text fram med flera sanna och bra formuleringar om ordets, språkets och litteraturens omistlighet och storhet. Dessutom kommer man upptäcka en fin humor och ett skarpt öga.

Och så sätter han även fingret på litteraturens ställning i Sverige:

”Idag bärs Litteratursverige i huvudsak av kvinnorna. Många av dem älskar ordet och litteraturen och tar dem till sina hjärtan medan tusentals unga män aldrig har läst en enda roman eller diktsamling i sina liv.

Den gamle multimiljonären, finansmannen och bankdirektören Marcus Wallenberg läste inte skönlitteratur. Ingvar Kamprad må ha sålt miljoner bokhyllor med namnet Billy, men han sade till en av sina chefer att han ansåg att böcker mest samlade damm. Jag har hört det direkt från källan.”

Tycker ni ska läsa själva, om ni kan komma åt texten.

Såhär skriver han på slutet:

”Böckerna är också människor och bränner vi dem ­faller svarta flarn ner på papperet och öppnar ännu en berättelse. Boken är måhända det främsta beviset på människans frihet. Själen och ordet är statslösa.

I begynnelsen var ordet.”

Både sant och vackert.

Pris till en stor poet

Kul när de som äras bör äras. Kendrick Lamar vinner Pulitzerpriset välförtjänt. Enda man kan invända är att det finns en lång rad av rappare som skulle kunna ha vunnit för länge sen. Men bättre sent än aldrig.

Minirecension, Underkastelse av Houellebecq

När jag slagit ihop Underkastelse av Houellebecq ler jag och utbrister:

”Precis. Det är så en roman borde vara, tänk att jag glömt det!”

Som ett Houellebecq-fan var det verkligen på tiden att jag läste den, kanske har jag omedvetet varit rädd för att komma fram till att hela skriften bara är ett långt islamofobiskt traktat?

Men det var den inte.

Nej, Underkastelse är en mycket tänkvärd idéroman skriven av en författare, en stor författare kanske jag ska tillägga, som klarar av att tänka fram en alternativ verklighet som faktiskt kan hjälpa läsaren till en fördjupad förståelse av världen här och nu, som kan förklara varför religionen (att det handlar om Islam är egentligen egalt) som sådan alltid kommer att utöva en lockelse på människan genom löften av en speciell kategori som ingen sekulär världsordning kan erbjuda. Och att det är upp till var och en av oss att tro eller inte tro på att de löftena kan uppfyllas.

Vem av våra svenska nutida romanförfattare kan åstadkomma nåt liknande?

På rak arm kan jag inte nämna nån.