178. Drömfolket

Publicerades den 29/03/2011 | 6 kommentarer

En trevlig bieffekt med att satsa fullt ut på det man älskar, är att mänskor i ens omgivning öppnar upp sig och berättar om sina egna drömmar och passioner. Och som det lyser i somligas ögon då de berättar! Finanschefen med en sjusiffrig årslön som vill designa och sälja kepsar (man lär sig också att vara varsam med deras drömmar, hur märkliga och ointressanta de än kan te sig från ens eget perspektiv), logistikchefen som vill ta fram ”världens snyggaste pikétröja” och köper en begagnad proffssymaskin och börjar lära sig att sy på den på kvällarna efter barnen har somnat, programmeraren som vill starta limousineservice i Bangkok, säljchefen som vill öppna ett antikvariat i Paris, strategidirektören som vill bli skådespelerska, sjukgymnasten som vill skriva barnböcker efter pensionen; och alla andra som har drömmar om att skriva en roman, en diktsamling, en barnbok… Det är underbart med alla dessa drömmande och längtande mänskor! Att drömma om ett annat, mer passionerat liv, är en folkrörelse…

Detta inlägg publicerades i Inspiration, Mänskan. Bokmärk permalänken.

6 svar till “178. Drömfolket”

  1. Gabrielle B | 29/03/2011 kl. 23:17 | Svara

    Jo, Gunnar, vi blev ju aldrig klara med Hemingway. Jag letade förgäves i minnet, och kände igen problematiken (att prestera bättre när man känner mindre), men inte vilken roman det var. Kunde inte minnas tältsängen. Men själva stämningen, och det där med rik kvinna, låg nära ”Och solen…”.
    De andra jag läst är D G och Havet, Att ha och inte ha (helt och evigt aktuella) samt Afrikas Gröna Berg (mindre bra), där han ju både jagar och har frun med sig, kanske hör din citat- text dit? Fast inte heller det stämmer riktigt.
    Nå, du får väl berätta när du kommit hem från landet.

    • gunnarstrandberg | 31/03/2011 kl. 09:37 | Svara

      Gabrielle, då tror jag att du har sparat det bästa till sist vad gäller den framlidne karlakarlen som gillade riktiga karlar. Novellerna är ofta riktigt bra. Passagen kom från en av hans mest kända, Snön på Kilimanjaro. Har haft lite problem med komm. funktionen; ibland stänger den av sig själv fast jag försöker slå på den i enskilda inlägg. Nu ska det fungera bättre hoppas jag.

  2. FransyskanH | 10/04/2011 kl. 15:47 | Svara

    Bäste Gunnar Strandberg, ditt inlägg beskriver pâ ett mycket pricksäkert sätt i mycket vad jag dessa dagar har runt mig och kring mig och det gör fnissande varmt i hjärtat. Jag tar mig friheten att länka till dig och hoppas det är ok. Vänligen.

    • gunnarstrandberg | 10/04/2011 kl. 18:12 | Svara

      Det gör mig bara glad om du länkar hit, och roligt att du gillade den lilla texten! De flesta mänskor är ju så mycket mer än vad som först möter ens öga. Det är hoppfullt.

  3. FransyskanH | 10/04/2011 kl. 21:48 | Svara

    Det är hoppfullt när man är pâ det generösare humöret. Och patetiskt, när man är pâ det andra!

    • gunnarstrandberg | 13/04/2011 kl. 14:57 | Svara

      : )

      Ja, men jag tror att det är viktigt att våga vara i den där patetiken och arbeta sig igenom den. Det är kanske något som måste passeras ibland. Det krävs mod, och mod är något alla beundrar.

      Ledsen att jag tagit sådan tid för att svara; inget illa ment med det.

Lämna en kommentar