Kategoriarkiv: Reklam

Bokstavligt talat

Det är enklare än du tror att fångas av molnen och glömma förnedringen.

Poesin, endast poesin, är det som erbjuder sann nåd.

Och den svämmar över alla bräddar, överallt, närsomhelst.

Kan bli nåt? Kommer att bli nåt!

Dagens kan bli nåt? kommer att bli nåt! plockade jag faktiskt upp i dagspressen.

  1. Ståupparen, mini-provokatören och rapparen (nåja) Simon Gärdenfors har gjort en förvånansvärt rolig och nästanprofessionell lågbudget sitcom, Mina problem, vars första avsnitt finns på youtube. Lite svajjigt här och var, men: kan bli nåt?
  2. Lars von Triers tjugotreåriga dotter, som går under artistnamnet Selma Judith, har släppt en riktigt stabil, om än lite slätstruken, R&B-låt, Kind of Lonely, som dock skulle kunna definiera ordet potential, för sån har hon i överflöd; man hör det i rösten, magin. Och såklart en utmärkt musikvideo. Så: kommer att bli nåt!

xoxo

Gunnar

Inget nytt under solen

”Slutligen hatade han av hela sin kraft den nya generationen, dessa avskyvärda moderna grobianer som känner sig tvingade att tala och skratta högt på restauranger och caféer, och som knuffar till en på trottoaren utan att be om ursäkt, och som utan att ens urskulda sig, utan att ens hälsa, kör in hjulen på en barnvagn mellan ens ben.”

Kul : )

Men vem skrev det?

Var det månne Horace Engdahl i sin bok Den siste grisen (mannen har om inte annat självkännedom) som gavs ut häromåret?

Eller var det en ny och mer konservativ krönikör på SvD Kultur?

Alex Schulman? (Äh, knappast, han skriver inte så bra.)

Kanske Kertész, den gamla surpuppan?

Nej, nej och åter nej!

Det var den gamle skörlevnadsmannen och elitisten J.-K. Huysmans som skrev det i sin Mot strömmen som kom ut 1884.

För övrigt en rolig liten sak som jag kom att läsa i kölvattnet till Houellebecqs Underkastelse, där berättaren har doktorerat på just Huysmans och på många sätt har mycket gemensamt med honom. Eller, alltså, det är ingen slump att Houellebecq har valt att flitigt referera till just Huysmans, då hans rörelse från dekadens till sträng katolicism går igen i Underkastelse, s.a.s.

Jag borde också passa på att slå ett slag för det fina lilla förlaget som gett ut en synnerligen exklusiv utgåva av Mot strömmen: Alastor press, som gör oss alla en tjänst genom att översätta och ge ut fransk fin de siècle litteratur som kan betecknas dekadent och/eller symbolistisk.

Två minirecensioner

Han Kang, Vegetarianen. Roman.

Mycket bra men plågsam läsning. Precis när jag trodde att jag förstått ändrade boken skepnad och öppnade sig mot nya djup. Lyhörd gestatning av vansinnet som protest och svar mot en förtryckande struktur.

Ruben Östlund, The square. Långfilm.

En besvikelse. Jag har alltid misstänkt att hr Östlunds filmer inte är för mig och därför undvikit dem, men nu ville jag se på grund av den omtalade apscenen som redan börjat leva i min fantasi innan jag ens sett den. Men genom att se scenen förstörde jag min fantasi. Och resten av filmen var heller inget vidare, den är mest av allt att likna vid en artikel i en halvljummen kulturdebatt. Usel. Tyvärr.

Växtsorg, djursång har släppts

Nu har min debutdiktsamling Växtsorg, djursång släppts officiellt. Den ges ut av det lilla fina förlaget Black Island Books som huserar i Luleå.

I måndags kväll läste jag upp ur den i Författarförbundets lokaler i Stockholm inför en väldigt kvalificerad och trevlig publik. Stämningen var intim och det var extra roligt att se så många poeter där. Johan Jönsson (som verkade väldigt sympatisk), Anna Hallberg (lite tipsy men med mycket att berätta), Pär Hansson (var väldigt sympatisk), bäste Jonas Gren och den alltid undefundige Per Klingberg. Sedan var där också en drös med författare, bla. Selene Hellström som kommer med en ny roman på Lejd i vinter.

Övriga som läste var Eva Ström, Peo Rask, Stefan Foconi och Sofia Roberg, alla med sina distinkta röster, vilket gav en fin mångfald.

Såhär beskrivs diktsamlingen av förlaget:

I Sverige har det mystiska inom poesin tigit still sedan modernismens död, kanske med undantag av Ann Jäderlunds diktning. Gunnar Strandbergs diktsamling Växtsorg, djursång försöker presentera det oförklarliga som gömmer sig precis bakom realitetens tunna skal med en elegisk och existentiell vidöppen röst, och tar avstamp i människans plågsamma förvandlingar och den förunderliga kärleken.

Kan köpas via Bokus. Observera: begränsat antal!

http://www.bokus.com/bok/9789186115937/vaxtsorg-djursang/

Städaren…

… känner jag mig som. Alltså Victor (spelad av Jean Reno) i Luc Bessons Nikita.

Till något muntrare. Jag skrev ett par dikter som publicerades i den finlandssvenska tidskriften Presens (no. 3, 2014). Fick ett ex. med posten idag och konstaterade att det är mysigt att vara där i Presens.

Här kan man läsa mer om Presens.

2013:s sista och 2014:s första debutroman är här

UPPDATERING 140115: Eftersom Katapultprisjuryn inte valt att beakta min roman som släppt under 2013, trots denna skrivning: ”Juryn läser och tar ställning till årets samtliga debutböcker.” som finns att läsa på prisets officiella websida, och istället ser den som en bok släppt 2014, får väl jag också göra det… Dessutom är recensionsdag satt till slutet av januari.

På något oförklarigt vis var det trots allt fullständigt logiskt att min debutroman skulle ta form i sinnevärlden just nu, i tomrummet mellan det gamla och nya.

Och jag kan konstatera att efter sju sorger och åtta bedrövelser blev det en fin liten inbunden sak på 288 sidor som nu går att beställa och köpa, exempelvis här. Snart går det även att låna den på bibblan, och det går givetvis bra att gå in på närmaste bokhandel och beställa den.

Förunderligt.

Jag är mycket trött. Oktober, november och december har varit mer krävande än någon period tidigare i mitt liv.

Återkommer när jag piggnat till.

Ciao.

Min roman Fast i TV4:s boktips

Idag fick min roman Fast ett mycket fint omnämnande i TV4! Titta här, mot slutet:

http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2484745

Fast släpps den 10 december.

Här kan man ex. beställa om man känner sig hugad:

http://www.bokus.com/bok/9789186505394/fast/

Potthål och Dylan

[Hittade någon gammal väv och gick på den tills det dammade och några nya nyanser syntes.]

Se upp!
Det är hål i asfalten,
det är vintern,
nej, det är arbetsmyrorna
som grävt ner sig här och var
när de följt dropparna
av mitt söta blod
genom staden
där poeterna skurar toaletter.

Följ mig hem, lilla myra,
gör det du gör:
käka din väg in i min sång
rutscha runt i mina artärer och vener
kryp till kojs i mitt mörker
och dröm min dröm
om en flod där laxen hoppar.

[Sen vill jag tipsa alla Dylan-lyssnare om denna fina skiva med tidigare outgivet material från 1969-1971.]

Meddelande från en tröttskalle

Vänner, ögonen går i kors och hjärnan känns som en överbakt potatis.

Småbarnspappa.

Men det där fördrar jag utan att tveka när jag blickar in i lille Bos ögon, snusar i hans hår (vilket han har mycket av, nästan en liten hockeyfrilla) och ser hur han försöker fyra av små leenden.

Det blir ju inte mycket skrivet, dock, speciellt inte här. Och jag har behövt hålla på med en massa trista saker, bolagets redovisning och kontrolluppgifter och preliminära skattedeklaration och annat tjafs.

Så idag har jag endast ett torrt meddelande, tyvärr ingen poesi, att erbjuda: Det går nu att låna min roman Fast som ebok på biblioteken.

Här är en snabblänk till Stockholms stadsbibliotek.

Här en snabblänk till Göteborgs stadsbibliotek.

Här en generell länk, där ni först väljer ert bibliotek och sedan söker fram Fast av Gunnar Strandberg.

Det är förstås fasligt vackert härutanför, det borde jag nämna. Snön faller mjukt och tyst. På återhörande!