Category Archives: Inspiration

180. Två mästare, två temperament

Och gammal är inte alltid äldst…

178. Drömfolket

En trevlig bieffekt med att satsa fullt ut på det man älskar, är att mänskor i ens omgivning öppnar upp sig och berättar om sina egna drömmar och passioner. Och som det lyser i somligas ögon då de berättar! Finanschefen med en sjusiffrig årslön som vill designa och sälja kepsar (man lär sig också att vara varsam med deras drömmar, hur märkliga och ointressanta de än kan te sig från ens eget perspektiv), logistikchefen som vill ta fram ”världens snyggaste pikétröja” och köper en begagnad proffssymaskin och börjar lära sig att sy på den på kvällarna efter barnen har somnat, programmeraren som vill starta limousineservice i Bangkok, säljchefen som vill öppna ett antikvariat i Paris, strategidirektören som vill bli skådespelerska, sjukgymnasten som vill skriva barnböcker efter pensionen; och alla andra som har drömmar om att skriva en roman, en diktsamling, en barnbok… Det är underbart med alla dessa drömmande och längtande mänskor! Att drömma om ett annat, mer passionerat liv, är en folkrörelse…

148. Semesterstängt

One must have a mind of winter
To regard the frost and the boughs
Of the pine-trees crusted with snow;

And have been cold a long time
To behold the junipers shagged with ice,
The spruces rough in the distant glitter

Of the January sun; and not to think
Of any misery in the sound of the wind,
In the sound of a few leaves,

Which is the sound of the land
Full of the same wind
That is blowing in the same bare place

For the listener, who listens in the snow,
And, nothing himself, beholds
Nothing that is not there and the nothing that is.

The Snow Man av Wallace Stevens

Välkommen åter efter julhelgen!

123. Sofia Tolstojs dagbok

Ligger i sängen. Och eftersom jag är man, är jag såklart väldigt väldigt sjuk när jag är förkyld… Host! Ynk! Så sjuk att jag bara knappt orkar surfa och läsa och skriva.

Bra lästips uppsnappat från Bodil Malmstens blogg: Michael Dirdas recension av The Diaries of Sofia Tolstoy.

Har känt till hennes dagbok ganska många år, tror att jag först stötte på en referens till den i någon bok av historikern Edvard Radzinskij, antingen den om Rasputin eller den om Alexander II. Men det har aldrig blivit av att läsa den.

Hon var arton, det stora geniet trettiofyra. Svinerierna började på en gång. Som bekant tvingade han henne att läsa hans skabrösa dagbok från ungdomsåren:

The whole of my husband’s past is so ghastly that I don’t think I shall ever be able to accept it.

Ännu ett belysande citat från den läsvärda recensionen:

I am left alone morning, afternoon and night. I am to gratify his pleasure and nurse his child, I am a piece of household furniture. I am a woman. I try to suppress all human feelings. When the machine is working properly it heats the milk, knits a blanket, makes little requests and bustles about trying not to think — and life is tolerable. But the moment I am alone and allow myself to think, everything seems insufferable.

Om att röja marken för den store författaren:

For a genius one has to create a peaceful, cheerful, comfortable home. A genius must be fed, washed and dressed, must have his works copied out innumerable times, must be loved and spared all cause for jealousy, so he can be calm. Then one must feed and educate the innumerable children fathered by this genius, whom he cannot be bothered to care for himself, as he has to commune with the Epictetuses, Socrateses and Buddhas, and aspire to be like them himself.

Sätter upp boken på min läslista.

119. Arbete med dikt som ska följa ett ostinato

I förrgår såg jag en fantastisk himmel. Molnen låg räfflad i långa rader, som plogad åkermark, fast rundare. Ulliga ormar tätt intill varandra. Jag tänkte att rymden sköljt vågor över himlen, och lämnat den räfflad som en sandbotten. På ett enda ställe i det tjocka molntäcket som låg över Djurgården och Saltsjön såg jag en fin skåra där solens strålar föll ner. Och det var verkligen strålar; det påminde om en sädeskärve.

Synen väckte en så besynnerlig känsla av upprepning i mig. Välkända element, kombinerade bara en aning annorlunda, fick synen att framstå som helt ny. Kanske grep intrycket fatt i flera olika minneskomplex i mig på samma gång, minnen som annars aldrig hade möts?

Nåväl. Om det försökte jag få till en dikt, och spenderade en halvtimme igår morse och en kvart på kvällen. Visionen har inte riktigt hittat hem i mig. Det får gro lite till, snart ska den dikten bli skriven.

När jag ser det hela för mig igen nu, återupplever synen i minnet, ackompanjeras visionen av en envis musikalisk fras; den förvillande enkla rytmen från andra rörelsen i Beethovens sjua, där han på ett genialiskt vis gång på gång återanvänder ett ostinato om en fjärdelsnot, två åttondelsnoter och två fjärdedelsnoter. Varför vet jag inte, men den himmelska synen lät så. Låter så.

Det blir diktens rytm. Tam, ta, ta, tam, tam.

Antal verser och strofer får ge sig senare. Nu måste jag fortsätta med annat.

112. Blackbird Blackbird & Wallace Stevens

En sinnlig kombo av två mästerverk som gett mig liv under sommaren. Blackbird Blackbird:s drömska rytmer och Wallace Stevens dikt Thirteen Ways of Looking at a Blackbird.

I
Among twenty snowy mountains,
The only moving thing
Was the eye of the blackbird.

II
I was of three minds,
Like a tree
In which there are three blackbirds.

III
The blackbird whirled in the autumn winds.
It was a small part of the pantomime.

IV
A man and a woman
Are one.
A man and a woman and a blackbird
Are one.

V
I do not know which to prefer,
The beauty of inflections
Or the beauty of innuendoes,
The blackbird whistling
Or just after.

VI
Icicles filled the long window
With barbaric glass.
The shadow of the blackbird
Crossed it, to and fro.
The mood
Traced in the shadow
An indecipherable cause.

VII
O thin men of Haddam,
Why do you imagine golden birds?
Do you not see how the blackbird
Walks around the feet
Of the women about you?

VIII
I know noble accents
And lucid, inescapable rhythms;
But I know, too,
That the blackbird is involved
In what I know.

IX
When the blackbird flew out of sight,
It marked the edge
Of one of many circles.

X
At the sight of blackbirds
Flying in a green light,
Even the bawds of euphony
Would cry out sharply.

XI
He rode over Connecticut
In a glass coach.
Once, a fear pierced him,
In that he mistook
The shadow of his equipage
For blackbirds.

XII
The river is moving.
The blackbird must be flying.

XIII
It was evening all afternoon.
It was snowing
And it was going to snow.
The blackbird sat
In the cedar-limbs.

92. Mer Celan

Sytt under mina händers hud:
ditt med händer
tröstade namn.

Då jag knådar luft-
klumpen, vår föda,
syras den
av bokstavsskimret ur
den vanvettig-öppna
poren.

Ur Atemwende (1967)