V

Den lille prinsen, vackre Gusten

Endast älskad av vålnader

En torkad blomma, en farmor

Kunde jag, kunde jag

Men jag kan inte

Han sa det bäst: Du har väl aldrig haft några talanger

Det är så, så att vara, man är en växt
inte ens ett djur

Som växer utan att kunna röra sig

Fast på en plats, i en värld, i ett mörker

Jag är inte för andra,
och andra är inte för mig

Han sa det bäst: Du ska glömma kärlek, den är inte för dig

Den här smärtan, jag vet att ni vet, ni tycker,
som ni tycker är ett barns

Men jag gör det jag måste göra
precis som ni

Jag tar giftet, era blickar på min abnormitet,
hellre än att dö

Hellre är jag levande i mörkret
än dör i ljuset

Kommentarer inaktiverade.