Hundra år av kärlek

I det bleka novemberljuset, de blöta löven
som en lädersula över gräset
likt covid, en hinna över livet

I en glänta, träd, också häll
med en darrig hand
men så ömt, försiktigt
smekte han undan hennes vita lock

På bordet fanns en termos
på bänken en filt, i det bleka
men så varmt ändå, trots november

För de strålade, tätt samman
log åt varandra, hundra år
av kärlek

Nedanför, genom det kala grenverket
låg fältet, människor med hundar
liv som strävar

Här, i gläntan, det äldre paret
på distans från livets puls
men ändå

Ett brinnande centrum
i periferin

Kommentarer inaktiverade.