Vildhunden

På kvällspromenaden
ett liv, en rännil i tiden,
den vi kallar vildhunden ylar

Rinner fram, sakta,
I am pretty much a failure
med alldeles för dyra skor

Sven måste hålla fast i räcket
när Issa ska hälsa
annars faller han i backen

Känner valfrändskap
med Paris Jackson,
I am pretty much a failure

Uffe såg ut som ett spöke,
nu får han hjälp av andra
att rasta jycken

Min hund är rädd för mörkret
well, so am I; för det sväljer en hel
Break me, flush me down the drain

Stackars flickunge, stackars Michael,
stackars oss, allihopa, för vi vet ju
att mörkret inte kommer trilla ner

Varför använde Anders klätterrepet?
Han hade ju kunnat blöda ur,
förgyllt en klipphäll

Innan vi går in sätter jag mig
på en bänk i mörkret,
Vreeswijk lockar fram en berguv

Och jag minns dagen,
hur grälmakar Löfgren
var ute efter min skalp

Och jag minns, ja, jag minns
hur det ho-hoade när jag slog tillbaka
att om nån var vildhunden
var det jag

Kommentarer inaktiverade.