Black Star

Jag kan vara mannen
som tvagade pojkryggen med blod

En svart stjärna,
såna som finare poeter inte tror kan finnas,

ville ha det så

Och inte hjälpte det att vända ryggen till

Eller fly till det som ändå blir till grå aska
när jag ser på det

Om jag skriver om natthimlens synder
och inte Xi Jinpings barndom i bergen,

Är det för att vissa saker alltså blir till sten
inför min blick,

för att jag kan se min mördares mask
på alla jag möter,

om natten, det är då jag fryser

det är då jag finns på fältet,

alltid ensam i centrum av tomheten,
med ljusen och värmen i häxringen utanför

Jag är inskriven,
i ett pentagram,

och kommer ingenstans

Kommentarer inaktiverade.