Vassen

Det jag valt att älska

Är vasstråets sträva blad

Vassen är en fin metafor för ett liv

För det är ju ett mellanting

Ett spretigt ogräs som växer i dyn

Men också gömmer sothönans bo

Och braxens viloplats

Som ni hör

Vassen rymmer allt som kan tänkas

Jag ser mig själv i den

Sittandes på huk

Naken som en vilde

Med blod och lera på kroppen

Och ögon som glöder mellan stråna

Ett hat som fängslats av naturens nycker

En förvirrat mansdjur

Som inte vet om han ska bita eller kyssa

Solljuset på det röda gräset

Kommentarer inaktiverade.