När jag dör stycka mig och ge mig till kråkorna

Kunde det inte växa ett rött gräs ur min hud?

Ögonfransar, havsrosor, vaggas i oceanerna.

Dyningar lyfter kroppen,
till blåklockorna vid brunnen.

En överväxt strävan, sandlådesand,
där koltrasten hoppar, stum.

Hårda, tindrande sorger
flyter i blanka, svarta, ögon.

Du stirrar tillbaka på dig,
fåglar gråter ju inte.

Kommentarer inaktiverade.