Illa berörd

Trodde att vi skulle serveras lite lagom vemodig hollywoodromantik men ju längre filmdjävulen led desto värre obehag kände jag.

A star is born.

Ganska kackigt manus och konstruerad, till och med överansträngd, story men kunde hursomhelst inte se klart den för den väckte alltför hemska minnen.

Klätterrep eller bälte kan ju gå på ett ut.

En stor författare som förbarmat sig över mig, eller hur man nu ska se på saken (kanske mest fått mig klängande runt sin hals?) brukar säga att det som bränner i dig bränner i andra.

”Gå dit det bränns!” uppmanar hon.

Fast jag vete fan om det i alla lägen är ett klokt råd.

För vissa smärtpunkter slukar dig hel och det enda som brinner upp är du själv.

Jag försökte skriva en bok mitt i det tidlösa infernot så att säga, men ingen annan än jag brann, och jag brann så pass att jag fick ett långt panikångestskov vilket jag inte haft på flera år.

Däremot. Avbördandet. Det hjälpte på sitt vis. Att få ut det ur kroppen, själva fördrivandet av det onda. Kanske, ja. Men då måste du återuppleva helvetes alla kval.

En del av mig hoppas att jag aldrig, aldrig kommer att behöva skriva en sån bok igen. Och på sätt och vis är jag glad att ingen ville ge ut den för den skulle ha slukat alla och förvandlat ljus till mörker, för eviga tider.

Förbannad vare den bokfan, jag hatar den.

Kommentarer inaktiverade.