En annan läsning

Den svenska kritikern Jenny Högström var snabb med att recensera Houellebecqs senaste roman, som alltså kom ut här i Frankrike i fredags i rekordupplaga, och gjorde en såpass grund analys av Houellebecqs författarskap i stort att att jag kände mig tvungen att kommentera det.

”För så är det ju, trots sin svartsyn och sina sedvanliga misogyna, sexistiska och homofoba utbrott, är Houellebecq en obotlig romantiker – om det nu kan kallas romantiskt att tro på den altruistiska horan.”

Skriver Högström. Höhö, liksom.

Men om vi är snälla och bortser från hennes oförmåga att skilja verk från författare och skyller det på slarv (har hänt mig också när jag skriver om nåns verk), så vill jag påstå att Högström ändå gör en grund, ganska fräck och helt felaktig analys när hon påstår att han skulle ”tro på den altruistiska horan”.

Kritikern Jenny Högström har en snygg frisyr men är helt fel ute när det kommer till Houellebecqs författarskap.

Det sagt med brasklappen att jag inte läst Serotonin, men dock allt annat Houellebecq har skrivit (förutom poesin).

Kortfattat, en helt annan läsning kan göras som jag verkligen inte är ensam om och som ligger i linje med Foucaults klassiska analys vilken har haft oändligt stort inflytande på Houellebecq.

Det som finns att tillgå i den houellebecqska världen är produkten sex och hans romanfigurer försöker inom denna kärlekslösa ram att skapa sin lycka genom att tillfredsställa sina (av kapitalismen/konsumerismen etc.) korrumperade begär genom (reglerade) sexuella transaktioner. Men utan att lyckas så väl eftersom den ständigt närvarande frånvaron av kärlek och känslomässig intimitet/sexualitet gör det omöjligt. De är ständigt olyckliga, och verkar det som att de är lyckliga (av det mekaniska och känslolösa sex de får så att säga gratis) är det bara efemärt och än mer tragiskt eftersom de inte förstår att de tuggar i sig ett magert substitut, eller kanske nåt de behöver men inte endast. Och snart står de där oändligt ensamma och ihåliga, igen.

Alltså. Dessa män, för det är män han skriver om, har vare sig kunskap eller begrepp om vilken brist de lider av och tror att lycka är att få sina närmast pornografiska begär släckta, men inser inte att de är ”hackade”, för att ta till en modern term, för att bli goda konsumenter på en rå sexuell marknad som har fått ersätta det som vi brukade kalla kärlek, och sex med den vi älskar; de har blivit berövade sin förmåga att älska, med andra ord, och det är både djupt tragiskt och en subversiv kritik av det samhälle vi skapat,


Kommentarer inaktiverade.