Hajpen börjar nu

Som ett stort Houellebecq-fan, jag anser ju att han är den största nu levande författaren, var det självklart att jag skulle försöka köpa ett exemplar av hans senaste roman med den genialiska titeln Serotonin som släpptes igår här i Frankrike.

Av det jag läst mig till verkar det som vanligt handla om en ensam vit man som lider i det atomiserade och senkapitalistiska konkurrenssamhället där till och med kärleken blivit transformerad, sönderexploaterad och ersatt med en vara som går att sälja och köpa; livet är helt enkelt outsägligt sorgligt i det döende väst.

Och romanen har redan blivit hyllad i franska och tyska medier som hans bästa roman hittills och samtidigt väckt den indignation man kan förvänta sig, vilken också är ett tecken på kvalité i dessa dagar.

Snart sönderkramad?

Flertalet har svårt att förstå att Houellebecq först och främst är en stor romantiker, och det som beskrivs som nihilism eller sexism i hans böcker är inget annat än en djupt sorgsen kritik mot hur vi ställt till det för oss; Houellebecq skriver litteratur i den klassiska traditionen mimesis, dvs. använder konstformen som en spegel.

Men, trots en första upplaga på 320 000 ex (!) var den idag lördag redan slut på den fina bokhandeln jag besökte.

Le dernier exemplar sålde hon igår sa den snorkiga expediten utan att ens titta på mig.

Houellebecq har varit, och kanske fortfarande är för många, en enfant terrible, inte minst i präktiga Sverige där man nästan får skämmas för att gilla honom, men i och med denna nya roman, som tydligen gör rent hus med nyliberalismens och rovkapitalismens globala härjningar och hur dessa just slagit sönder det vanliga liv som levs av det stora flertalet (se gula västarna för övrigt), är jag ganska säker på att han nu kommer bli sönderkramad även av vår svenska kulturvänster.

Men så är det med stora författare, och så har det alltid varit med Houellebecq också: hans böcker kidnappas för politiska syften.

Sist, med Underkastelse, var det extremhögern som försökte stjäla hans verk och smutsa ned det med sina fula syften, och nur lär det alltså bli vänstern.

Men, tja, that’s life, och minskar inte min längtan att läsa Serotonin.

Kommentarer inaktiverade.