Om inte om fanns…

… och Svenska Akademien tagit sig samman i tid hade kanske Amos Oz fått sitt väl värda Nobelpris.

Nu är han alltså död, och jag som brukar fnysa åt de hejdlöst orimliga och stegrande hyllningskörerna så fort nån trillat av pinn kommer inte att fnysa denna gång, för Amos Oz var en av de största nu levande författarna. Således värd all hyllning och uppmärksamhet han kan få.

Il est mort.

Mästerverket hette En berättelse om kärlek och mörker och gjorde ett outplånligt uttryck på mig; det är en av de allra bästa romaner som skrivits under den tid jag levt.

Snö av Orhan Pamuk minns jag på lite samma vis, som genom ett trollslag befann man sig på Istanbuls gator, och den var riktigt, riktigt, bra.

Men En berättelse om kärlek och mörker är ett sällsynt mästerverk.

Kommentarer inaktiverade.