Det där med att sparka in öppna dörrar

Stockholm har tydligen fått ett nytt kulturborgarråd som heter Jonas Naddebo och verkar vara lite allmänt rudis på området.

För det första han vill göra är att slå in en vidöppen dörr, eller hur var det nu? Bryta [igenom] en mur som inte existerar?

Så här säger esset själv i SvD:

”Jag vill bryta muren mellan kommersiell kultur och finkultur. Den kulturen som når många människor måste också uppskattas och visas intresse. Jag vill ha kultur med hög konstnärlig höjd, men också den banala kulturen.”

En mur mellan kommersiell kultur och finkultur?

Vem har sett nån sån de senaste tjugo åren?

Som jag brukar säga:

Kommersialismen i allians med lockelsen om en stabil och überborgerlig livstil även för konstnärssjälar som inte orkade lida längre, slet ner det höga till det låga, och sen sparkades det höga dit pepparn växer.

Finkultur? Är det det de där utmagrade kräken håller på med i nån möglig källare i Midsommarkransen? Här inne i stan åks det knökfulla bussturer mellan affärerna nån fiktiv deckarhjälte brukar shoppa i, och vandras på Söder i spåret på nån annan härlig svensk nedalkad kommisarie som det skrivits hundraelva böcker om.

 

Kommentarer inaktiverade.