Björn Ranelid i SvD

Sitter och väntar på färjan till Gotland. Läser vad Ranelid skriver i SvD inför världsbokdagen imorgon 23 april.

Om man kan låta Björn vara Björn, som det heter nuförtiden, kanske mest i början, växer en text fram med flera sanna och bra formuleringar om ordets, språkets och litteraturens omistlighet och storhet. Dessutom kommer man upptäcka en fin humor och ett skarpt öga.

Och så sätter han även fingret på litteraturens ställning i Sverige:

”Idag bärs Litteratursverige i huvudsak av kvinnorna. Många av dem älskar ordet och litteraturen och tar dem till sina hjärtan medan tusentals unga män aldrig har läst en enda roman eller diktsamling i sina liv.

Den gamle multimiljonären, finansmannen och bankdirektören Marcus Wallenberg läste inte skönlitteratur. Ingvar Kamprad må ha sålt miljoner bokhyllor med namnet Billy, men han sade till en av sina chefer att han ansåg att böcker mest samlade damm. Jag har hört det direkt från källan.”

Tycker ni ska läsa själva, om ni kan komma åt texten.

Såhär skriver han på slutet:

”Böckerna är också människor och bränner vi dem ­faller svarta flarn ner på papperet och öppnar ännu en berättelse. Boken är måhända det främsta beviset på människans frihet. Själen och ordet är statslösa.

I begynnelsen var ordet.”

Både sant och vackert.

Kommentarer inaktiverade.