Men pappa…

På en buss på väg till förskolan med Bo, fem år. Vi går på ganska tidigt och det är inte så många på bussen till att börja med. Det har varit lite tjafs på väg till busshållplatsen men nu verkar han ha lugnat sig lite och sitter tyst och tittar ut genom det smutsiga fönstret.

”Pappa, varför tog vi inte bilen?” säger han så med ens, igen, och jag svarar igen, fast nu med tillkämpat tålamod:

”Jo, men Bo. Jag sa ju det. Vi kan inte göra det varje dag. Och idag ska de som har garaget skifta hjul, alltså byta till sommardäck.”

Han ser lite missnöjd ut men det blir hursomhelst inget nytt utbrott. När han väl sitter på bussen brukar han gilla det.

”Får alla i vårt hus ha bil i garaget? Pappa?”

Nu börjar det fyllas på i bussen och ljudnivån stiger. Gången bredvid oss fylls upp.

”Nej, man måste hyra en plats där. Vi hyr den där rutan, plats sextio.”

En man ställer sig bredvid oss i gången och talar högt och skrattar.

”Hyr? Pappa? Hyr?” säger han med ett tonfall som betyder att han inte riktigt förstår vad jag menar. Kanske vet han inte vad det innebär att hyra?

”Ja, vi köper den kan man säga. Nu måste vi gå av.”

Vi hoppar ner från sätet och krånglar oss fram mot dörren. Där står vi tät ihopträngda med våra medresenärer. Bo ser fundersam ut och jag tror att han försöker säga nåt, men jag hör inte.

Då rycker han mig i ärmen och ropar ”pappa” högre och högre och när jag lutar mig ner mot honom skriker han:

”Men pappa… varför vill du köpa sex?”

Kommentarer inaktiverade.