Den tveksamma svenska stiftelseformen

I Sverige har vi en juridisk form som kallas stiftelse. I verkligheten finns det i ganska många varianter, men på det stora hela är de lika varandra. En stiftelse äger i princip sig själv. Det finns inga medlemmar eller ägare. Det som finns är ett syfte som stiftaren (grundaren) satt på pränt i en sk stiftelseurkund. Sedan finns det en styrelseordförande som är satt att förvalta förmögenheten i enlighet med det syftet. I praktiken är denna form oerhört sluten jmf med ett aktiebolag eller en förening. Insyn och transperens noll. En annan spaning är att det är för lätt för olika sorters stiftelser att gå emot alt. ändra stiftelsen ursprungliga syfte. Vi ser det i Svenska Akademien, vi ser det i flertalet andra stiftelser som ex äger lägenheter i Stockholms innerstad. Det är heller inte för inte som majoriteten av landets mest förmögna samlar sin makt och förmögenhet i just stiftelseformer. Någon borde granska denna förlegade juridiska form, noga.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.