Dövatten

På en blogg går det att vara sig själv för att använda reklamspråk. Ingen tvingas läsa det jag skriver här, det krävs en aktiv handling för att hitta hit, och du som läsare behöver aldrig återvända och läsa om du inte vill. Till skillnad mot Facebook där basen är en verklig relation (oftast) och du inte vill offra den bara för att din vän ibland postar saker du antingen skäms över eller blir provocerad av. Där får man ta det onda med det goda. Här behöver man ingenting. Och det är skönt för mig som skriver också. Här känner jag mig fri att skriva precis det jag har lust till. Fiktion eller dagbok. Prosa eller poesi. Tokerier. Gnäll. Ältanden. Osmälta tankar. En annan mycket bra sak är att bloggen i lite mer litterär form i princip är död. För tio år sen skrev varenda uppburen författardjävul blogg. Nu är det tyst och det här är ett dövatten om det nånsin fanns en sån sak, långt från farvattnet, och det älskar jag. Min ambition är att rycka upp det här liket och skriva nåt litet varje dag resten av sommaren. Samma blandning som alltid. Lite dagbok, lite poetiska dödsryckningar och tillfällighetsverser, lite fiktion, lite gnäll över skit jag stör mig på. Kanske en reflektion över en god bok eller nåt annat konstverk. Den här virtuella platsen må vara en enslig plats långt från nåt centrum i sociala medier men den är min lilla täppa på internet.

Annonser

2 responses to “Dövatten

  1. Du vet att min ena blogg alltid har hetat backwater även när så inte var fallet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s