Skadan

Vi trodde det var över, ”se nu klättrar han igen” sa vi och skrattade lite lättat åt vår tidigare oro och att normaltillståndet, fritt av det allvar som infinner sig då ett barn skadar sig, återvänt. Men vid midnatt vaknade jag av att han grät, hade ont, och sen spydde han, igen och igen. Ambulans till Visby lasarett från Fårö mitt i den ovanligt kyliga sommarnatten. Kontroll varannan timme. De väckte honom, tror knappt han var vid medvetande när de undersökte honom. Situationen blev bättre under dagen, inte sämre, och till slut fick vi åka tillbaka ”hem” till Fårö. Vi fick förhållningsorder och blev instruerade om saker vi skulle vara uppmärksamma på. Helt säker kunde man inte vara på att allt var som det skulle. Förmodligen kommer inget mer att hända, förmodligen är han nu på väg att bli sitt vanliga jag, skadan läker. Han är tillbaka i sitt normaltillstånd. Jag önskar att jag kunde tro på det, på det förnuftiga, det troliga. Men det troliga är för mig bara en illusorisk fasad man målar upp för att lura sig själv och andra, för jag har upplevt hur kaoset och döden lurar bakom ryggen på en och kan slå till blint, plötsligt, utan förvarning. Därför larmar det fortfarande om livshotande fara i mig, jag bara väntar på att den där skrattande fyraåringen ska falla död ner i vilken stund som helst. Ett sånt inre tillstånd, av konstant rädsla, kan du orka med ett tag, några timmar; efter en dag, två, är du slut, all energi är borta, du vill bara somna in. Såhär är det: Om du utsatts för något fruktansvärt, som fallit ner i ditt liv lika oväntat som en meteor från himlen, kan du längre inte bedöma vad som är rimligt eller inte. Det skydd som de flesta av oss bär, att vi INTE tänker oss att döden ska slå oss till marken och intet närsomhelst, hursomhelst, att vi oftast kan se framtiden an med spänning och nyfikenhet, att vi inte förväntar oss det värsta, det skyddet har du bestulits och får aldrig igen.

Annonser

2 responses to “Skadan

  1. Usch. Hâller tummarna. Med tanke pâ sista meningen – ibland kan det vara en ynnest att ha just denne någon dock. Den förutan blir livet emellanåt ett helvetesgap. Men jag förstår precis hur du menar.

  2. Är likadan. Jag jämför inte lidanden – ty det är omöjligt. Dock, avgrunden kan vi nicka mot gemensamt och det är möjligt att känna igen den andre/andra just genom vad man vill avbörda sig inför intigheten. Och en brutal humor som följer i direkt anknytning. Oerhört svart, burlesk, grym. Och för att citera Kafka: ”Det finns bara en värld och det är den andliga världen.” Uppfattar att du som person har en osannolik styrka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s