IDAG TILLHÖR JAG SKUGGORNA

Smärtan gör världen till en skugga,
hugger, trasar himlen, det böjda lärkträdet under, som jag passerade nyss –
borta.

OCH forna jag kan inte existera då
till och med minnets raukar blir till grus, sand, damm, VAssa skiftningar – tomt.

OCH vad har låst in oss
I materia, i den här sörjan av kolväte & vatten & proteiner, I det konkreta som visade sig vara den svagaste av abstraktioner,
för den här sanningen håller dig fast, släpper dig inte, sånt är LIVET.

Liv, I en värld
AV ljus, AV VA-
-ssa skrik, ssa I I.

Intet nytt, vet du att du sitter?
Dagen efter vet du. Inte då. Bänken var grön,
du trodde – grå.
Smärtan skingrar sånt, SOM den finns.
Intet att lära,
säga; du – rämnar?

Obegriplig, ogripbar. Sån är också smärtan, är

Den innersta verkligheten
i Den lider du, mänska.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s