Tillfällesdikt

Vinden kan svepa
sveper
över Gärdet, det torra
gräset rasslar, väser
suset jagar över fältet
byxtyget slår som ett segel i vindöga
det viner runt huvudet,
knakar i askens grenar
björken, den niger
grantoppen vajar
kajorna skränar från skyn
skorna klafsar i stigen
från hagtornsbusken larmar en koltrast
en koltrast, mot det grå, mot det bruna, det blekgula
och så himlen, dess enorma massor
som omfördelas, som drar och trycker längs skorpan,
berggrund, jord och skog,
sjöar och vattendrag, hav
och det döda vi skapat
där uppstår tjutet, stigande, sjunkande, ihållande
outhärdligt
vinden vill blåsa rent hus
men vi låter inget slippa in
i oss, för vad förmår väl
en himmel
vi knappt förnimmer?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s