Dagbok

2 oktober, 2016

Vilhelm rädd på morgonkvisten. La mig bredvid honom, tänkte på Harold Pinter, jag misstänker att jag har sett en uppsättning av Hemkomsten som jag nu läser, den känns så familjär. Pinter var oerhört begåvad. Magen bättre. Måste ha varit mjöl i det jag åt på Riche igår. Efter morgonkaffet försökte jag läsa men både Bo och Vilhelm hade spring i benen – att läsa är en svår hobby för föräldrar till yngre barn. Min fru stickar, det är lättare, hon kan vara närvarande på ett annat sätt än då man läser. Bo och jag gick ner till parken, fortsatt fint och soligt väder, solen värmde som i augusti. Såg en mediaperson som jag hade svårt att placera, kanske från någon kulturtidskrift? Hon hade väldigt stora glasögon, kort hår färgat vitt, utstrålade något strängt och uppfordrande och fick mig att känna mig lite moraliskt slapp och egoistisk, på det där viset som endast vissa kulturjournalister kan få en att känna. Förmodligen likt hur en sockenpräst fick folk att känna sig varje söndag i de hårda bänkarna för hundrafemtio år sen på landsbygden. Bo lekte brandman med sin dagiskompis M som sportade en Run DMC keps. Fick lära mig att H&M köpt rättigheterna. Unge M visste givetvis ingenting om Run DMC. På eftermiddagen misslyckades jag med att köpa ett par nya sneakers, jag kan bara ha en enda modell av New Balance (576) eftersom mina fötter är så smala, men i min storlek var det slutsålt. Innan jag och Vilhelm drog hem från Söder (kaffe på stamfiket) köpte vi lax på Coop vid Mariatorget där en lätt upptrissad och telefontalande Jens Lapidus bufflade sig förbi oss. Den här gången ödlsade jag inte en blick på honom, sprang på honom för ca 2 veckor sen och hälsade dumt nog på vilket han svarade med ett föraktfullt grin. Att vi pratade ganska mkt på en inflyttningsfest för ett drygt år sen mindes han uppenbarligen inget av. Men har var rätt på pickalurven då… Nåja. Han var ingen direkt intressant person ändå, så det kan kvitta. Funderar på om jag ska ge honom ett lika föraktfullt grin den dag han följer med fru och dotter till ridskolan där jag och båda mina söner rider? Hon hälsar fö. alltid glatt på lördagsmorgnarna när jag är där med lilla Bo.

5 responses to “Dagbok

  1. Det är tur att inte kulturjournalister håller husförhör – ändå. Som sockenprästerna gjorde förr i världen. Det är ungefär det hemskaste jag kan tänka mig i Kristendomen.

  2. Nej, men på twitter. Och du?
    Vi håller knappt ut med våra bloggar. Men varje gång jag läser din
    är det meningsfullt.
    @GabiBjornstrand

    • Tack, vad snällt sagt, Gabi! Nej, bloggarna är övergivna små varelser nuförtiden. Tänk, det känns som så länge sedan alla bloggade men egentligen var det för ett ögonblink sedan. Finns inte på twitter, men gick emot mina principer och skaffade FB för ngt år sen. Den 17 oktober är du förresten välkommen på poesiafton i Författarförbundets lokaler, ska läsa ur min diktsamling Växtsorg, djursång som kommer nu i höst på Black Island Books. Vi blir totalt fem poeter, bland andra Eva Ström.

  3. Tack för invitation. Vad roligt att den är klar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s