Journal

Det är hisnande att läsa Lars Ahlins Natt i marknadstältet; en oerhörd rörelse mellan klurig och klämkäck pilnersfilmsintrig till bråddjup visdom av det slaget att en mening kan äta upp dig för resten av kvällen, och att den meningen följs av fem, tio, femton minst lika oerhörda.

Vi är på landet, i skärgården, det har regnat, det har regnat en hel del de senaste dagarna. Men det är behagligt och bromsar ner livet. Inregnad; då tar livet andra vägar, bra vägar, nya vägar. Inte bara växterna gror och frodas, utan det som är på tillväxt i en själv. Regnet hindrar dig rent kroppsligt, och det är gott.

Min vän som driver grillen i Vinterhamn, en äldre kvinna med rötter från Anatolien, klagar dock – det går trögt den här sommaren – och jag vet att det inte bara är affärerna som får henne att beklaga sig, utan att hon tycker det är tråkigt att inte ha kunder att prata med, för hon är social och har huvudet på skaft. Jag lovar att komma snart åter.

Upptäcker fortfarande Facebook efter att ha givit upp ett långvarigt principiellt motstånd. Att ge sig, ibland är det precis vad man behöver göra. Mer och mer vet jag det. På ett existensiellt plan, på ett speciellt vis, är det ytterst fruktbart att göra just det, ge upp, ge sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s