Man äter lunch nere i city, det vill säga omgiven av en ny kull försäkringsrådgivare med spetsiga skor, tajta skjortor och jeans samt solglajjorna fastklistrade i det gelégeggiga håret under vilket drömmar om stora motorbåtar och troféfruar gömmer sig, revisorer som börjat gråna innifrån vid knappt fyllda tjugofem, finansgossar i glansiga kostymer man sist såg en någon maffiarulle och prudentliga juristtjejer som löptränar tre gånger i veckan, äter en balanserad diet och siktar mot New York marathon 2014. Man ser de anskrämliga byggnader som sakta men målinriktat tuggar i sig alla dessa unga själar, tänker lite som Chuck Palahniuks anti-hjältar men sen blir man mest trött och fylld av något man inte kan benämna som annat än en stor tristess över samtidens mer monstruösa sida, den som i sin missriktade välvilja kväver det liv den säger sig understödja, genom att göra om det till något i grunden fullständigt ointressant och meningslöst.
-
Äldre inlägg
Bloggar
Läsvärda journaler
Skönlitteratur på nätet
Copyright
© COPYRIGHT
The copyright of all text, excluding quotations, on this site remains to Gunnar Strandberg. All rights reserved.
-
Manier och poesi 
Det er ohyggeligt – som syndrom-pojken säger i ”Riket”.
Där har du ditt material. Snabba cash kan slänga sig i väggen.
Haha, ja, om jag bara – orkade. Riket, jag ska ta mig tusan se om den, bara jag blir klar med Satantango först.
Och här sitter jag och funderar pâ om vi inte borde flytta ut hit till lantslottet pâ allvar. Träffande sammanträffande.
Om jag var er skulle jag inte tveka en sekund : )
kul (be-)skrivet. samtidigt allt annat än kul, denna ”samtid”. – grattis till den kommande publiceringen. allt gott, einar a
Tack, Einar! Hoppas det är fint med dig.