Då man äter lunch

Man äter lunch nere i city, det vill säga omgiven av en ny kull försäkringsrådgivare med spetsiga skor, tajta skjortor och jeans samt solglajjorna fastklistrade i det gelégeggiga håret under vilket drömmar om stora motorbåtar och troféfruar gömmer sig, revisorer som börjat gråna innifrån vid knappt fyllda tjugofem, finansgossar i glansiga kostymer man sist såg en någon maffiarulle och prudentliga juristtjejer som löptränar tre gånger i veckan, äter en balanserad diet och siktar mot New York marathon 2014. Man ser de anskrämliga byggnader som sakta men målinriktat tuggar i sig alla dessa unga själar, tänker lite som Chuck Palahniuks anti-hjältar men sen blir man mest trött och fylld av något man inte kan benämna som annat än en stor tristess över samtidens mer monstruösa sida, den som i sin missriktade välvilja kväver det liv den säger sig understödja, genom att göra om det till något i grunden fullständigt ointressant och meningslöst.

6 responses to “Då man äter lunch

  1. Det er ohyggeligt – som syndrom-pojken säger i ”Riket”.
    Där har du ditt material. Snabba cash kan slänga sig i väggen.

  2. Och här sitter jag och funderar pâ om vi inte borde flytta ut hit till lantslottet pâ allvar. Träffande sammanträffande.

  3. kul (be-)skrivet. samtidigt allt annat än kul, denna ”samtid”. – grattis till den kommande publiceringen. allt gott, einar a

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s