504. Journal

Ett ord i taget skriver jag mig igenom utkastet till min diktsamling. Arbetsprincip just nu: Jag ändrar tills jag inte hittar något att ändra. En dikt i taget, ett ord i taget. Den dumma principen.

Jaha. Vad annars? Jag ska till bokmässan i september. Ett trasigt avlopp i fjol gav nu återbäring i form av uppgradering till finrum samt sk. ”VIP-arrangemang”. (Det innebär, och här citerar jag hotellet: ”En flaska rött vin och ett fat med choklad och frukt.”) Bra service, dock.

Jo, efter ett kort mellanspel i en lyhörd lokal på Skeppsholmen där två desperata byggentreprenörer skrek på varandra och på folk som tydligen var skyldig dem pengar, sitter jag nu i en liten munkkammare nära Vasaparken. Eller munkkammare… På sjuttonhundratalet var det tydligen ett brunnshotell. Bellman ska ha bott här och enligt sägnen lovat att betala med en luta vilken aldrig överlämnades. Med stor sannolikhet endast en skröna.

Mycket försörjningsarbete de senaste månaderna och lite skrivande, här och annorstädes. Att vi har fått vårt andra barn innebär såklart också att det blir lite trängre. Speciellt vad gäller poesin. Förr brukade jag sitta åtminstone en timme varannan kväll (när jag inte lade vår äldre kille) men nu behövs både mor och far varje kväll och är det något jag inte är så är det familjelat. (Som Ingmar Bergman dumt brukade kokettera med att han var.)

Lite mer invasion: Metodiskt tar jag mig igenom Béla Tarrs Turinhästen i tjugominuterssnuttar. Det är ungefär det jag hinner med på en kväll efter alla plikter. Hittills är den mycket sevärd. Varje bild är laddad med hela liv av erfarenhet, och jag kan inte undgå att hela tiden relatera det som visas till Nietzsche och hans idévärld(ar). Faktum är att Tarr talar vett med Nietzsche vilket är rent av underhållande.

Jag är dum, mamma, ska N ha sagt efter att ha varit tyst i två dagar efter det berömda sammanbrottet.

Men med stöd av Tarrs film skulle jag vilja hävda att mer korrekt ska det tolkas som: ”Jag har varit dum mamma.” Och kanske var han det, delvis, N. Hursomhelst hade han problem med verkligheten. Men vem har inte det?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s