Läsning, mästerligt ur Mästaren Ma

I ett lånat hus vid floden, o denna mörka och heta natt! Flodlandets flöjter tiga, en ljudlös åska flämtar i molnen . Bladen i min bok vända sig men prassla icke. Sängbottnen är möglig av fukt. Det är regntiden, säger man.

Genom dörrens vassgardin och väggarnas flätverk forsar mörkret in mot mitt ljus. Och likt skum på mörkrets vågor vräker tiotusen små flygfän mot ljuset och kastas tillbaka, sjokar ihop sig under lampan och täcker väggen som ett rörligt draperi. Det är en särskild sorts flugor, de hör till årstiden, de kommer i våg på våg, om morgonen är deras lik försvunna, myrorna har tagit dem. De kryper på min fuktiga hud och försöker bita mig med svaga käkar; det kittlar på armar och smalben. – Här finns också ett annat slags flygdjur, jättestora skalbaggar eller kackerlackor, närapå tvärhanden långa och hälften så breda, likt slungstenar ur mörkret kommer de surrande och landar med en smäll. Efter landningen är de oförmögna att vidare flyga, de släpar sina väldiga kroppar till något hörn för att dö. Katten biter dem på vägen, det krasar torrt, men deras ben fortsätter oavlåtligt att röra sig och deras hårda ögon blickar stelt framåt mot den punkt dit de strävar för att dö. Slungstenar ur mörkret, när jag hör smällarna av deras landningar smeker jag i rädsla bokens mjuka sidor med de kända skrivtecknen; jag fruktar kanske att någon av dem kunde träffa mig och fara tvärs igenom mig som genom en skugga.

Sover, svettas, vaknar. Läser oförglömliga passager i Willy Kyrklunds mästerverk tills dess att ögonen brinner och jag åter faller i dvala.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s