Gästpoet: Bruce Springsteen

Early in the morning factory whistle blows,
Man rises from bed and puts on his clothes,
Man takes his lunch, walks out in the morning light,
It’s the working, the working, just the working life.

Through the mansions of fear, through the mansions of pain,
I see my daddy walking through them factory gates in the rain,
Factory takes his hearing, factory gives him life,
The working, the working, just the working life.

End of the day, factory whistle cries,
Men walk through these gates with death in their eyes.
And you just better believe, boy, somebody’s gonna get hurt tonight,
It’s the working, the working, just the working life.

Factory, av Bruce Springsteen

5 responses to “Gästpoet: Bruce Springsteen

  1. Gunnar, det här gav mig en fantastisk känsla. och ett vackert minne. På 1980-talet gjorde jag en liten turné med en multiinstrumentalist av Ry Cooders typ, med allt från banjo till bottleneck-gitarr. Föreställningen byggde på mina två böcker Malmö Blues och Sången om saknaden. Musikern hade tonsatt vissa av dikterna och all annan musik mellan texterna innehöll några av de stora namnen. Som just Factory – som jag också sjöng. Det är en stark text. Den får mig att minnas allt det andra också, som Union Forever! Tack ska du ha för dagens bästa nostalgi-fest, den gjorde gott.

  2. Vilken sång – den håller!
    Jag kommer att tänka på pappan i Göran Rosenbergs ”Ett kort uppehåll…”, som så gärna ville, men inte kunde, komma ifrån sin förbannade fabrik. Det var något mördande med det. Har du läst?

  3. Thomas och Gabi, ja, den ÄR stark och visst fasen håller den! Och känns det inte lite som att den hemskt nog kan vara mer och mer aktuell (igen) även i ”rika” Sverige? De där döda ögonen… De stirrar på oss från fler och fler.

    Vilket fint minne, Thomas, roligt att jag kunde väcka det till liv. Och att du sjöng! Gör du det fortfarande?

    Gabi: Nej, jag har inte läst Rosenbergs augustvinnare. Gissar att den är bra?

  4. Hela den där plattan, Darkness on the edge of town, är den jag gillar bäst ur hans oeuvre. Den har en sylvass nerv.

  5. Darkness on the edge of town –
    hade glömt hela den tiden/album/ namn.

    Ja, Rosenbergs bok var viktig, tycker jag, Så få svenskar som har skrivit nära inpå det där helvetet. Den var lite väl faktaspäckad i början; men kanske ville han att man skulle se horderna av lidande sas. Jag tycker nog ändå att andra delen hölls bäst – på romannivå.
    Sen är han ju bara så genomfin, sympatisk, och klarögd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s