Ett par nedslag i veckan och julhälsningar

Jag, min äldsta son Vilhelm och min far tog en tur till landet i onsdags. På vår lilla vik låg en gulbrun sörjig is och en bit ut var det fortfarande isfritt. Som vanligt: Tyst och stilla, en naturlig pietet i min mest älskade kyrka.

Viken

Redan i somras hade min far lovat Vilhelm en lagom liten gran som växt lite oturligt precis vid kranen på deras bod och efter lite grävande kunde Vilhelm (med viss assistans) såga ned den. Nu står den här i vardagsrummet och är blank i barren på ett sätt köpegranar aldrig är, åtminstone inte några jag skådat. (Självklart intalar jag mig också att den kommer att barra mycket mindre, haha…)

Gran

Hemmavid har det varit rofullt och skönt i veckan, ja, vi har verkligen njutit av de knappt två veckor som Bo funnits i världen. Det vi hitills kunnat konstatera är att han, förutom att vara bedårande och omöjlig att inte bli störtförälskad i, verkar vara en förnöjsam och lugn liten mänska. Han äter bra, sover djupt och länge, och är mycket nyfiken de få stunder han är vaken. Några leenden har vi fått se (inte riktade direkt mot oss) och ett par små jollerliknande ljud. Vilhelm är en mycket omhändertagande storebror och har förvånansvärt tålamod med Bo.

På fria stunder har jag läst vidare i Rött och svart av Stendhal, och trots att jag vidhåller min initiala kritik, så kan jag erkänna att vi har att göra med en stor mänskokännare, dock inte en speciellt ödmjuk sådan, eftersom begreppen allvetande och auktoritär författare aldrig tidigare känts så adekvata. Men, ja, jag förlåter honom gärna både en och två brister när han så infamt underhållande låter oss följa den unge, fattige och ack så högmodiga Julien Sorels undergång.

Till sist vill jag bara passa på att hälsa alla er, mina fina kära läsare, en rofylld jul tillsammans med dem ni älskar.

På återseende!

Gunnar

6 responses to “Ett par nedslag i veckan och julhälsningar

  1. Fint med far-son, far-son, gran.
    Och ha det så skönt i de stilla dagarna.

    (PS: Om kärleken fanns inte tillgänglig på Bibl. Så jag tog hem en liten Stendahl; italienska noveller. Men det var för mycket History.
    Jag går på den mer samtida, alltid samtida (?) Musil nu.
    Och sen kommer ju snart all musiken fallande över oss. Närmast Johannespasionen).

    • Ja, det var lite fint med oss tre där ute. (Men det har inte alltid varit idylliskt mellan mig och min gamle betongteoretiker till far; vi rökte lite fredspipa när Vilhelm kom. Minns bla. julen 2003 då jag slog näven i bordet, svor, reste mig och åkte hem efter ungefär en kvart in på jullunchen… Fadersupproret…)

      Njut av Johannespassionen!

  2. Rött o svart upphittad här, kanske övergår till den! Hörs, och God Jul själv!

    • Tack! Ja, det är mysigt och lugnt där. Sitter ofta i gäststugan och skriver, även om vintern (det tar en timme att komma dit hemifrån drygt) men den här hösten/vintern har det hittills blivit lite skralt med det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s