Ett sotfläckigt offer

En hel natt
stod jag där
en sotfläckig kropp
som inte gick att urskilja
från björkstammarna

Precis som jag nu kan återkalla smaken
av en övermogen
besvikelse
och den sura röken från vassen
jag och pojken Elmgren rökte som barn i snårskogen
bakom elcentralen vid skolan

Kunde jag känna, veta
att händerna blev små fina
kvistar som redan knoppats
och väntade
på att lyckan skulle stiga över horisonten
och få bladen att rulla ut

Kunde jag känna, veta
att mina minnen var döda
och blivit min stam, ringar
av år på år

Känna, veta
Och ändå, åh, gud!
inte bli
ett annat

Annonser

4 responses to “Ett sotfläckigt offer

  1. ”och den sura röken från vassen
    jag och pojken Elmgren rökte som barn i snårskogen
    bakom elcentralen vid skolan”

    Det är sånt här jag tycker du är bäst på: minnande om ”min brors skor” som jag tydligen inte glömmer.

  2. Även jag minns min brors skor med värme!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s