Kälkåkning

Två dagar fulla med kälkåkning i Kampementsbacken där den bleka men ack så ljuva vintersolen fick världen att stanna upp och allt att te sig gott. I pulkabackar med skrattande barn startas inga krig, nej, mänskan synes vara ett riktigt trevligt djur och den där sura typen, som vi ju har sett muttra i lekparken i novemberrusket när hans lille pojk stapplat ut i en vattenpöl och satt sig, han kanske bara hade det lite stressigt på jobbet i höstas? tänker man och sätter sig ner själv, fast på en gammal snowracer som man själv åkte på som barn, med en historia av att flyga i (minst) meterhöga hopp i pulkabacken som säkert var tre gånger så hög som den här backen, och skalar en klementin och delar ut en klyfta i taget som slukas av ens lyckliga femåring, som, just det, åter ber sin far berätta om den där vildare tiden då pappa var liten och åkte kälke medan vargarna ylade i skogen intill och det var så kallt att man tappade öronen om man inte hade mössa…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s