Dikt från Filmhuset

Jag sitter på ett kafé och skriver
mest inte eftersom
den vidrigt lysande läskeblaskkylen
överröstar mina ord.

Ibland, nu, tar den liksom en andpaus
och då tar jag sats och spurtar en,
två, meningar fram.

Kedjorna håller, det säger kylen, kedjorna
håller än och rasslet är kajornas
flykt över Filmhusets bunker.

Det du håller kärt; skydda det!

Säg det aldrig. Säg din kärlek
och vinden ska vina med ökande styrka
tills du själv inte är säker
på vad du säger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s