Jag svarar mig själv

Är smärtan min konsts enda bränsle?

Ja. Idag skrev jag i fyra timmar helt uppslukad. Tack, för det min belackare!

Kan det vara så att jag söker smärtan?

Möjligen, ja, jo, så är det säkert.

Måste smärtan vara så högt stegrad att den reser sig över, ja, överskuggar alla mina (många) starka hämningar som annars hindrar mig från att uppleva den lindring som kommer ur det sanna skapandet?

Visst, helt klart.

Hade Nietzsche rätt, blev konsten ett substitut för religion för en del av oss?

Nja, nej?

Är pennan också min spade?

Alltså, oj, det vet jag inte. Det där snodde du från Kertéz och han menade att pennan var det som grävde hans grav. Svarar nej, tills vidare.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s