Kvällsdikt

Ett tag, en liten stund,
glömde jag att ni andra
fanns.

Som snön utanför i gatlyktans sken;
att vara mänska ett.

Min son håller fram handen
framför mig,
öppnar den,
slutar den och frågar mig:

Vem bestämmer över min hand,
egentligen?

Kanske snön som får den att frysa,
svarar jag.

Då skrattar han
och det
gör mig lycklig.

2 responses to “Kvällsdikt

  1. Om alla som drack 10 cl whisky skrev lika bra (skulle världen se annorlunda ut —etc). Själv valde jag bort whisky och köpte dyra blommor.

    Alltså: Klar för Europafinal, Gunnar. Med den dikten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s