Stendhal imponerar inte

Jag och Karin kör ett halvt havererat stendhalsrejs. Vi läser olika böcker, jag Rött och svart, hon Lucien Leuwen. Först hade jag ingen bok alls, eftersom antikvariat #1 redan hade sålt den fast den gick att beställa. Nu har jag tydligen Sandro Key-Åbergs gamla exemplar. Vackert är det, rött skinnband med svart tryck, såklart.

Exakt vad det där rejset består i vet vi nog inte heller? Än?

Till själva saken, eller mitt meddelande om saken:

Förlåt, Harold Bloom och ni andra som hyllar Stendhal, men femtio sidor in i Rött och svart är jag allt annat än imponerad. Karln berättar för mycket vid fel tillfällen, är för upptagen av sin egen skarpsynthet och lämnar väldigt lite åt slumpen och läsaren. Det som stör mig mest är hans aningslösa tilltro till sin röntgensyn (ah, mon dieau!) Sämsta sortens dockteater. Dessutom är den gamla översättningen från 1918 stel och, ja, pladdrig, eller nej, vid närmare eftertanke (det går alltid lite för fort att skriva blogg) så är det nog Stendhal själv som står för pladdret, men översättningen kanske bäst kan beskrivas som osmidig och styltig.

Kanske blir det bättre, jag ger det hundra sidor till, inte minst eftersom jag är nyfiken på det som Bloom hyllade honom för: hans insikter i den sexuella kärleken och passionen.

Ny rapport följer.

16 responses to “Stendhal imponerar inte

  1. Du låter som min son… själv har jag pausat, men jag gör ett försök till då jag avslutat en novellsamling här. Kanske är vi för moderna, tänker jag när jag läser dina invändningar, vi vill ju ha snabba klipp och inga beskrivningar (i alla fall sonen), speedad handling och inga kommentarer, typ. Kanske måste man orka ta sig liksom bakom själva tiden han skrev i för att se verket, på något vis.

    • Jaså, din son är också mest intresserad av Stendhals insikter om den sexuella kärleken! 🙂

      Skämt åsido.

      Tror du missförstår mig, jag var iofs lite hastig och luddig också. Detaljer har jag inget emot, tvärtom, inte heller kommentarer per se. Eller en långsam takt. Men att han avslöjar sina figurers innersta tankar i tid och mest otid, det har jag svårt för. Dessutom i onödan; och så springer han händelserna i förväg alltför mycket. Om han känner sina figurer till minsta cell, varför då skriva om dem?

      Visst, kanske är jag out of context… men något borde även en barbar som jag få ut av Stendhal, tycker jag.

      Stryker det där sista. Tror här, efter middag och eftertanke, att du/ni har en poäng att man behöver ta sig in i tiden med hjälp av lite mer bildning än jag har om just denna epok i Frankrike.

    • Karin, hoppas du inte tog illa upp? Blev lite klantigt. Inget illa ment.

      • Ingen fara, även om jag inte t r o r att sonen har kläm på den delen. Men o m han har det så säger han ju inte det till mig i alla fall. Känner att jag inte riktigt har tålamodet som krävs, man kanske måste ha semester typ, och så måste man ha tid att googla på grejer man inte känner till. MEN ska jag säga till mitt försvar, jag gillade tonen i de få sidor jag kom igenom.

      • Jag börjar tro att min översättning från 1918 är helkass, för jag är ganska övertygad om att Stendhals stil måste vara bättre än den här klumpiga svenskan.

        Kommer, trots allt, att fortsätta lite till.

  2. Men Gunnar då !
    Jag tror att jag helt belevat skulle sätta in S i sin egen tradition så att säga, och bedöma honom som den artonhundratalsförfattare han är; och då se att han är betydligt intressantare än Balzac, och mer erfaren än Flaubert, fast kanske inte lika ”häftig” som Zola, och inte lika emo ömsint som Dickens. .
    Så att jag dömer mycket snällare än du. Men visst är det fullt av konventioner. Just därför framhåller jag alltid ”Om kärleken”, där han bara är den tänkande typen. Ingen underhållande story att släpa på.

  3. Det måste du – varannan dag, minst.

  4. Men nu ni… mâste jag invända tillsammans med Gabrielle!
    Eller snarare – kanske har ni börjat med ”fel”? (har själv ej läst Rouge et Noir). Chartreuse de Parme = jättefin, superromanesk roman som det tycks mig ni bägge borde gilla, ”rejsarna”. Ocksâ hans promenader i Rom är väl värda läsningen! En lâgmäld finstämdhet finns i hans skrivande.
    Sen beror väl allt pâ vad man vill ha ut just under läsandets period av sin läsning (har svârt att se hur man kan läsa Chartreusen, exempelvis, mellan tvâ möten eller under tiominuterspass i tunnelbanan; den kräver mer tid för läsning, säg). Nutida är han ej, helt klart, men oj sâ mycket annat!

    • Tack H! Jag ska inte ge upp honom än. Nyss läste jag lite till och då hettade det till. Dessutom har jag bestämt mig för att verkligen försöka ha lite överseende med vissa aspekter jag inte gillar. Ja, alla säger ju att Chartreuse de Parme ska vara en storslagen roman, och visst, man måste ge läsningen tid, men det tror jag att jag gör.

  5. Nu kommenterar jag mig själv.

    Summa summarum, gissar att det är mer ryss i mig än fransos när det kommer till artonhundratalet, om jag ska ta saker och ting till sin spets.

  6. Samma här, och öht mer ryss, fast kanske allra minst engelsman i mitt fall. Några 1800-talsfransoser gillar jag i alla fall. Och så Thomas Mann! 🙂

  7. Mäh! Nu fâr ni igâng mig…! Ryss och fransos, visst finns det plats för bägge? Baudelaire, Rimbaud, Hugo, Balzac, det är ryss i fransoserna ocksâ (lite mindre galenskap och mer resonemang, kanske, vad gäller de bägge senare, men stjärnlyster om dem alla!). Och Flaubert. Och alla de andra och, asch, det ligger mig för nära hjärtat! (och trots detta förstâr jag ändâ hur du menar, vs ryssarna, tror jag… och jag är pâ ett vis beredd att nästan, men bara nästan, hâlla med). Men 1800-fransoserna erbjuder ju helt enkelt tillsammans en sâ oändlig bredd! Vilket sekel!
    Godnatt!

    • Haha, min kära fransyska, visst är det ett uns ryss i dig också, ingen tvekan om den saken! (Om jag tillåter mig att ta till schabloner igen.)

      Klart du har rätt; skulle inte vilja vara utan vare sig Mallarmé, Flaubert, Baudelaire, Valéry eller Rimbaud!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s