Klotter på den kala kvällskvisten

Här finns det minst två sagor
att berätta

Sagor om vinande yxor som klyver mer än drömmar
Sagor med definitiva slut
Sagor med ond bråd död
Sagor med en djävul som vinner över alla våra tama försök till mänsklighet

Över oss flyger krigsoffren likt galna undulater
utsläppta ur sina burar

Och härnere går alltså jag och väntar
på att det lutande lärkträdet ska falla
och krossa mig

Gud, du som inte finns, hör på mig nu

För jag ska berätta den andra sagan
för dig

Över Stockholm flyger svarta stim av murkna löften och likgiltiga svek;
ord som borde ha sagts; blickar som vek undan och fastnade
på våra plana polerade plattor som strålar av överflödets tautologi.

Stim som bara växer och vägrar falla och skriker i vinden

Och härnere går alltså jag och väntar
på att det lutande lärkträdet ska falla
och krossa mig

3 responses to “Klotter på den kala kvällskvisten

  1. Stor dikt är inte alltid tragisk, men ibland är tragisk dikt stor. Den här.

    Du låter som en trojanska.
    (Inte alls ironiskt, bara, rån mig – ett understrykande av tragikens elementära närvaro, även nu, i avglansen av vår oerhörda materiella polityr).

  2. från mig – ska det förstås stå…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s