Evig återkomst

Finns det något härligare än att läsa för sitt barn?
För ett barn som älskar sagor?

Vi är nu förbi tiden av pekböcker, enstaviga ord och rumphuggna meningar och befinner oss i början av en underbar skog full med bauerska troll, läskiga häxor, kluriga mästerdetektiver och yngre söner, modiga och kloka döttrar, galna vetenskapsmän med pruttpulver, filosofiska nallar, flygande farbröder och sorgliga lejonhjärtan.

Vi har alltså betat av Bröderna Grimms sagor (något faderscensurerad i de hemskaste partierna), mästerdetektiven Blomkvist, Nalle Puh och Nalle Puhs hörna (inte Disney tramset), två Karlsson på taket, Ronja Rövardotter, Mio min mio, ett gäng av Jo Nesbös barnböcker om doktor Proktor (rekommenderas!) och nu ikväll började vi läsa bröderna Lejonhjärta. (Som modern invände emot eftersom hon tänkte att den skulle vara för tung och svår, men det var jag som grät som om jag var en flod och pojken som tröstade mig…)

Och allting, precis allting, kommer tillbaka. En halvtimmes läsning skickar iväg en på en två timmars vandring i ens egna barndomsminnen.

Advertisements

2 responses to “Evig återkomst

  1. Petra Rhodin

    Visst är det härligt att läsa med barnen! Mina läser mest själva nu men fortfarande tycker de att det är okej med högläsning. Tänker försöka hålla fast vid den så länge det bara går.

    • Vad kul att ni fortsatt läsa högt! Det ska jag försöka ta efter, och fortsätta även när han läser själv, för ja, det är väldigt givande att dela en text på ett så nära vis.

      Tack för kommentaren, Petra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s