Firman

När jag ser på filmerna med Firma Almqvist, Ekeroth och Westling tänker jag just det: Firma, Firman boys; de påminner mig om min ungdoms förortsliv med en del perifera vänner som mer eller mindre blev fotbollshuliganer och slogs med järnrör före varje derby. Kastade gatsten mot polisen och vandaliserade tunnelbanevagnar. Tro nu inte att dessa gossar var arbetarklass, nej, nej, det var idel medelklasspojkar med ingenjörer och tjänstemän som pappor och adjunkter eller personalchefer som mammor…

Sen tänker jag på Soso, den unge fattige men smarta skomakarsonen som rände runt på gatorna i Tbilisi, säkert då och då med ett järnrör i handen, han med.

Alltså, jag vill inte bekräfta Godwins lag; såklart står de här killarna långt ifrån den unge Stalin både ifråga om hänsynslöshet (och list) men man ser skuggorna bakom dem, och de skuggorna är både höga och djupa.

”Dina åsikter är anti-svenska”.

Det kan jag höra en Erik Almqvist säga, iklädd uniform i ett litet grått rum, till en sån som jag, en skrivande mänska, i ett parallellt universum där Sverige är fascistiskt.

Advertisements

4 responses to “Firman

  1. Oj. Bra slut. Jag blev också riktigt illa berörd av den här grejen. Just om man försöker föreställa sig en fortsättning.

    • Tack.

      Ja, vi vet ju hur den där visan går nu, efter förra seklet.

      Först skulle de ”hantera” invandrarna sen alla andra med så kallade ”avvikande” åsikter och ”anti-svenskt” beteende.

  2. Låter dumt, men helt plötsligt kände jag också, om jag nu hade mött det här gänget på gatan, om jag dessutom visste att de var fler, att de ökade, att de fick fler platser i parlamentet.
    Vad hade jag gjort där på gatan? När de trackade någon?
    Märkligt hur man föreställer sig saker på olika sätt men att föreställningarna ändå snuddar vid varandra.
    För mig hör de här människorna hemma på gatan, men jag har såklart fel, har sina platser i hela samhället nu. Låt oss hoppas att de åker ut igen. Från folkförsamlingen.

    • Ja, vad skulle man göra? Förhoppningsvis något eller annars skämmas… Från ett svenskt perspektiv känns det här nytt och ovant. Eller, i varje fall för min generation, okej då: för mig. Ian och Bert kändes inte farliga på samma vis även om deras åsikter var det, farliga. Det här är något annat, de här killarna (för det är ju främst unga män). Visst hör de hemma på och kommer från gatan, på ett vis, men som sagt, att stämpla de som frustrerad arbetarklass är nog inte hela sanningen.

      Låt oss hoppas, och låt oss hoppas att den här skammen som jag tror många känner över att vi har fascister i vår riksdag leder till något gott och att de åker ut så det visslar om det nästa val.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s