575. Ett simpelt nöje

Ett mycket litet nöje tänker jag nu unna mig. Att skriva följande: Jag hoppas innerligen att Amos Oz får priset imorgon. (Men det kommer han inte att få, eftersom han inte fört romankonsten framåt tillräckligt mycket, och inte företräder någon ism eller teoretisk tankeriktning alls.) Eller Ko Un. (Inget undkommer honom.) (Möjligen hoppas jag på Margret Atwood eller Les Murray.)

Sen tänker jag också vara elak och raljant… lite oseriös…

Inte Oates. (Slarvig maniker.) Inte Cărtărescu (Posör och autoerotiker.) Inte Murakami (Tönt.) Inte Roth (Trist som fan.) Inte Trevor (Ännu tristare; en irländsk gråmus.) Inte Adonis (Överskattad.) Om McCarthy får det blir jag säkert glad, men han är inte värd det fast jag gillar hans stuff.

och så lite sprudlande!

Paul Muldoon! Det vore skoj som fan. (Det är faktiskt riktigt synd att Christensen hann dö utan att få priset hon var så värd; där delar jag gärna säng med såna jag annars inte har mycket gemensamt med.)

Yan, Djebar, Farah, Carson, Munro, Nooteboom, Kadare, wa Thiog’o har jag tyvärr inte läst.

(Jaha. Det var det menlösa inlägget det. Lovar att komma tillbaka med annat än löst tyckande.)

Annonser

10 responses to “575. Ett simpelt nöje

  1. Munro är också betydligt tråkigare än sitt rykte. Jag håller på Cees. Och det gör jag för hans obundna liksom skjutna-från-höften stil, som inte alls anstränger sig att leva upp till någon som helst aktuell modernitet. Han bara ÄR. Kultiverat nonchalant men varm. Jag ger honom allt.
    Men Les Murray kan få en puss i förbifarten.

    Och Roth – har du läst Amewrikans Pastoral – är inte tråkig. Och Oates vinner i längden på sin Behövlighet. Kanske. Caratarescu är en smula överutvecklat oläslig. Och Adonis, som sagt, överskattad.

    • Jag tror jag måste läsa den där Cees.

      : )

      Ångrar lite att jag var hård mot Oates. Har egentligen läst för lite av henne för att kunna avfärda så hårt. Roth, puh, nej, men jag vet inte… Får försöka igen om ett par år.

  2. Den där pastoralen blev till i ett nytt land: kanske lika bra det ; )

  3. Men, âh, mâste infälla att jag uppskattar liknande löst tyckande! (när det kommer frân liknande penna och tycke!).
    Hâller med Björnstrand om Munro (eller sâ kanske jag började i helt fel ände, hursom kom jag inte lângt). Cees – nu blir jag nyfiken, Gabrielle, var börjar jag? Roth hamnar ngnstans mittemellan trâkig och inte bara trâkig, men Nobelpris, nej. Oates, hoho! slarvig och kanske med lite för lätt för sig? Det blir spännande iâr!
    (hälsningar en som just upptäcker en oldie Nobelis, Tony Morrison, genom hennes senaste och – jag tycker om!). Godkväll!

    • Helena (*lite blossande kinder*, du är för vänlig), jag är också nyfiken på just Cees, mer så nu. (Ah, nu ser jag att Gabi lotsat oss i en ny kommentar.) Jag läste Morrisons De blåaste ögonen för ett antal år sen och gillade den väldigt mycket. Det var när jag läste litteraturvetenskap och jag minns att jag tänkte att hon var både större och bättre än det fack fackmännen ville trycka ner henne i. Ska snoka reda på hennes senaste, bra tips!

      Ja, det känns ju vidöppet och liksom bara väldigt… uppfriskat? Själva priset. (Vet inte riktigt varför jag känner så.)

      Stryker alltså ett streck över Munro, tills vidare.

  4. Helena: OM Cees – jag är ingen stor rådgivare här: Men eftersom jag började med Omvägar till Santiago kan du väl också göra det. Följt av Philip och de andra, med mera. Jag lovar: egen röst.

    Det där med att Oates kan ha lite för lätt för sig: kan jag hålla med om. Men att hon är en hypermedveten samhälls-avlyssnare är stort nog för mig. OM än inte för Nobelpris. Cees börjar dock bli lite för gammal för att väntas med/på
    Och som sagt, jag har, på Argus, väldigt lättsamt och hoppsigt, tippat på en ryss. Vilken ryss som helst.
    Och så glömde jag säga det du sa: Att vi gillar när Gunnar tar sig ett simpelt nöje.

    • Smickrar ni så där fint får jag väl lov att unna mig fler nöjen här, vad det lider, haha.

      Ryss? Ja, varför inte. Vilka/vem tänker du på?

      Förresten, en annan sak. Varför så få poeter av kvinnligt kön på alla listor och i alla spekulationer? (Och varför känner du till så få, Gunnar?) Vilka är dem, världens främsta nu levande kvinnliga poeter? Vilka bör jag läsa och varför?

  5. Ryss? Sorokin tänkte jag nog på. Utan att ens ha läst honom. Det var alltså mest ett lättviktig nöje ; )

    Poet, kvinna. Denise Levertov. Om hon lever. För hennes betraktande sammansmältning av vardaglig konkretion och zenbuddhistisk jag-frihet.

    (O Jeez, nu låter jag mer lärd än jag är…)

  6. Roliga spekulationer och förslag. Jag håller med Gabrielle om Cees N., även om det är några år sen jag läste honom. ”Ritualer” eller ”Följande historia” rekommenderas, men man kan nog ta vilken som helst att börja med! (Jag har ett par tre olästa liggande av honom också…) Han är kort sagt mycket bra.
    Annars tycker jag att Peter Handke borde få priset. Han torde också vara en kandidat i Akademiens smak, så jag tror på honom…
    PS. Den där Ko Un har jag ännu inte läst, men borde nog det…

    • Okej, ska rota runt på svaf efter C.N. nu när så många av er hyllat honom. Välkommen hit som kommentator förresten, Einar! Om du kommenterar igen behöver du inte vänta på att jag ska godkänna komm. för publicering. (Har en spärr för nya kommentatorer.)

      Ko Un, ja, läs honom. Stor poet och ett märkvärdigt levnadsöde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s