580. Mitt enda ämne

Ute på fältet Det är fredagskväll i november
rymden står vidöppen bara för mig Redo
att ta emot mig om jag vill till stjärnorna
och bli omänsklig Perfekt

Min spruckna hud Om den bara kunde blöda
Min spruckna röst Om den bara kunde tala
Min spruckna dröm Om den bara kunde

Försvinna Ånga ur mig

Vill bara

Torka ut Torka upp
Bli skrynklig och hård

Varför blev det
såhär Varför är jag här

Sätter mig ner i snön
(minns jag) känner kylan
tittar på mina fingrars perfektion
när de rycker ett par torra döda grässtrån

Vad är vi för nåt
Varför blev vi
såhär

Ser ett regn av vita gnistor som faller in i rymden

Vi står vid en klippkant och balanserar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s