587. Efterord

Vissa kanske tror att min senaste dikt här riktar sig till någon slags gud. Tänk då igen. Faktum är, om jag nu ska förklara mig, vilket jag verkar vara på god väg att göra (en stor dumhet, jag vet) att den jag ber svara är någon form av mig själv, som försvann efter att jag fått ur mig något jag burit på väldigt länge. Det var inte bara ett syfte som försvann, utan erfarenheter, levt liv och sådant som var mig mycket kärt, aspekter av den jag var och tyckte mycket om att vara. Hur gestalta det, den erfarenheten och speciellt tomheten och ensamheten jag upplevde efteråt? Sen for det iväg, som det altid gör, och kanske går det inte att finna spår av utgångspunkten i slutresultatet, det må vara sant.

Varför skrev jag det här? Helsnurrigt.

Eller nej, nu tänker jag lite till.

Just det.

Jag fattade nog aldrig när jag skrev dikten att det det handlade om, stoffet, var att förlusten av ett öde kan liknas med förlusten av gud, för en troende.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s