590. Journal

Det är en ganska kall dag härute bland öarna. Ormbunkarna börjar gulna. Jag fryser om fingrarna när jag skriver för stugan är utkyld och elementen precis påslagna.

Skriver? Det går ganska illa. Poesin har vänt mig ryggen, kanske, eller kräver hårdare arbete. Lusten? Vet inte. Vet väldigt lite. Jag gissar att jag inte känner igen mig själv, för jag inbillar mig att människor tittar på mig på ett sätt som får mig ledsen och liten och självömkande.

Villrådig. Något uppgiven. Tyngd.

Musiken, kanske lindrar den nåt. Vinden i träden, den lilla bofinken som landar utanför fönstret på terassen och ser på mig för en liten kort stund och vippar med stjärtfjädrarna.

Eller så.

Läste ut Svält av Hamsun. Ingen munter läsning. Tyckte dessutom väldigt illa om den. Kände mig fängslad i ett mycket obehagligt Jag.

Von Trier var sympatisk och rolig i teveprogrammet Bergmans video häromdagen. När han fastnade i sina fantasier om hur Bergman satt och runkade som en sinnesjuk där i huset på Fårö på sin ålderdom skrattade jag gott.

Själv plågas jag av ett förbannat svårt kapitel i en roman jag skriver på. Så många lager ointressant skräp som måste skrivas ut och rivas bort. Jag måste vara mycket hård och mycket sträng för att det ska bli bra.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s