591. Tektonisk

Någon sover i strandkanten. Invirad i havet
på en bädd av sand och ilandspolad vass.

Det är nog jag.

Se inte dit.

På en mjuk bergshäll sitter en orörlig man
och väntar på att armarna ska bli grenar.

Det är nog också jag.

Lämna honom där.

Advertisements

4 responses to “591. Tektonisk

  1. Enkla bilder. Bra.
    Ja, så vi lämnar dig där…
    i dina trogna element.

  2. Asch da – det är något med årstidsväxlingen. Annat tempo. Håll dig lugn; allt återstår ; ) Själv har jag otroligt sega dagar men med infall av stjärnskott i hög fart. Man får nöja sig. Arbeta – helt enkelt.
    Och jag tycker alldeles ärligt att dikten ovan är ovanligt färdig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s